Andra världskriget (1939–1945) medförde en enorm teknisk utveckling inom olika vapensystem. Stridsvagnar och flygplan som var moderna när kriget bröt ut 1939 var helt omoderna 1945.

I Tyskland märktes denna utveckling väldigt tydligt, med Pantherstridsvagnen och jaktplanet Messerschmitt Me 262 som fanns 1945. Det var något helt annat än stridsvagnen Panzer III och jaktplanet Messerschmitt Bf 109E som hade funnits vid krigsutbrottet 1939. När de allierade började gå igenom vad som fanns i Hitlers vapenarsenal vid krigsslutet blev de förbluffade över alla projekt som var på gång och hur långt den tyska forskningen hade framskridit på vissa områden.

 

 

 

Mot rymden

Tyskland hade tagit fram en ballistisk medeldistansraket som senare skulle ligga till grund för det amerikanska rymdprogrammet. Det var raketen A4 som fick beteckningen V2. Den hade ett stridshuvud på 1 000 kg. Den avfyrades första gången operationellt mot Paris på morgonen den 8 september 1944. Senare samma kväll slog den första V2 ner i London och beskjutningen av London pågick fram till den 17 mars 1945 då den sista raketen träffade ett hyreshus i Whitechapel.

Raketen V2

Totalt avfyrades 1 269 raketer mot England varav 517 träffade Storlondon. Kampanjen mot England och London slutade emellertid på grund av att de allierade styrkorna i Europa hade pressat tyskarna så pass långt bakåt att de inte längre hade kontroll över områden som kunde användas för avfyring. Raketen V2 hade bara en max räckvidd på 250–350 km. Icke att förglömma är att mot belgiska Antwerpen avfyrades 1 610 V2 raketer och 590 träffade staden.

 

 

Den sista av sitt slag

Adolf Hitler var väldigt engagerad i att få fram nya vapen men hade kanske inte alltid fötterna på jorden och dessutom med en förkärlek för det gigantiska. När Hitler besökte Gustav Krupp 1936 passade Krupp på att presentera ett projekt med en 80 cm kanon eftersom han visste att Hitler hade en svaghet för det gigantiska.

Hitlers 80 cm kanon

Tre kanoner kom att beställas 1937 för leverans 1940 men eldrören var svåra att tillverka. Den första pjäsen blev färdig för tjänstgöring 1942 och den sattes in vid Sevastopol på Krim. Kanonen sköt 48 skott. En granat till jättekanonen vägde mellan 4,3 till 6,5 ton beroende på typ. Detta kan jämföras med den tyngsta artilleripjäs som fanns i tyska infanteridivisioner, haubitsen 15 cm sFH18. Pjäsen själv vägde 5,4 ton och dess tyngsta granat hade projektilvikt på 44 kg.

 

 

Framtidens flyg

När de tyska jetjaktplanen gjorde entré i kriget hade de allierade inte kommit lika långt i utvecklingen. Flygplanstyper som Me 262, He 162, Me 163 och Ar 234 kunde därför användas vid stridsuppdrag utan att möta något likvärdigt motstånd.

 Nattjaktversionen Me 262 B-1a/U1

Ändå fortsatte de allierade med sina bombräder mot tyska städer, för jetjaktplanen fanns helt enkelt inte i tillräcklig mängd. Dessutom var utbildningen av piloterna alldeles för kort och lämpliga flygfält saknades. Därtill var jetjaktplanen mycket sårbara vid start och landning. Dock var jetstridsflygplan framtidens flyg. På bilden nattjaktsversionen Me 262 B-1a/U1.

 

 

 Bli medlem i Pennan & Svärdet

 

 

Tomahawks föregångare

Vedergällning var ett ord som Hitler gillade. Luftwaffe hade V1 att presentera för Hitler medan armén hade projektet V2. V står för Vedergällningsvapen (på tyska Vergeltungswaffe). Lufwaffes vapensystem var första generationens kryssningsrobot, Fieseler FI 103, fast mer känd som V1. Den hade pulsjetmotor och en startvikt på 2 152 kg där stridshuvudet vägde 830 kg.

V1 (Fieseler FI 103)

Första gången som V1 avfyrades i vedergällning mot England var den 13 juni 1944, tio flygande bomber skickades iväg från norra Frankrike och fyra träffade England. Totalt under kriget avfyrades 20 880 V1 mot olika mål dock främst mot London (7 796 V1) och Antwerpen (7 687 V1). Olika källor ger olika siffror men storleksordning och förhållande stämmer.

 

 

Det nya luftvärnet

Det allierade bombkriget tvingade tyskarna att utveckla sitt luftförsvar, nya jaktplan och vapen. Det sägs att det i snitt gick åt cirka 2 800 granater från 8,8 cm luftvärnskanoner för att skjuta ner en bombare, B-17 Flygande Fästning.

Rheintochter

Med utvecklingen av luftvärnsrobotar hoppades man att få fram ett effektivare system som dessutom kunde nå högre än luftvärnskanoner. På bilden, Rheintochter var en avancerad tvåstegsraket. Luftvärnsroboten som styrdes med radio mot sitt mål. Den var 6,2 meter lång.

 

 

Hotet mot örlogsfartyg

Luftwaffe insåg att de behövde effektivare vapen än de fritt fallande bomberna som hade dålig träffsäkerhet och krävde att attack-/bombplanet kom nära örlogsfartygets närluftvärn och ökade risken att bli nedskjuten. Ett sätt komma undan från detta var utvecklingen av styrda bomber, glidbomber och sjömålsrobotar.

USS Savannah träffas av Fritz X den 11 september 1943.

Foto: US Navy

De mest framgångsrika var den styrda bomben Fritz X och den radiostyrda glidbomben HS 293. Föregångare till dagens sjömålsrobotar.  På bilden den lätta kryssaren USS Savannah träffas av Fritz X den 11 september 1943.

 

 

Den moderna ubåten

De första ubåtarna spenderade mer tid i ytläge än vad de gjorde i undervattensläge då de var snabbare i det förstnämnda läget. De tyska ubåtsfartygschefernas taktik hade anpassats till detta med sämre fart i uläge genom att vara kvar på ytan så länge som möjligt för att utnyttja den högre övervattensfarten och endast dyka för att smita undan eller för att utföra anfall.

Tysk ubåt typ XXI

Tyskland hade under slutet av kriget utvecklat en oceangående ubåt Typ XXI och den mindre kustubåten Typ XXIII som kunde få upp högre fart i uläge än i ytläge. Tekniken som Tyskland utvecklade kom att användas av andra nationer efter kriget, till exempel de svenska Hajen- och Draken-klasserna hade influenser från den tyska tekniken. På bilden ubåt Typ XXI.

 

 

Skyttesoldatens pansarvärn

Kriget på östfronten visade tyskarna att deras infanteri behövde bättre vapen för skydda sig mot sovjetiska pansaranfall. De tyska pansarstyrkorna kunde inte operera överallt och de pansarvärnskanoner som infanteridivisionerna förfogade över var för få för att kunna täcka behovet.

Panzerfaust och Panzerschreck

Lösningen de sista krigsåren 1943–1945 blev Panzerfaust och Panzerschreck. Framtidens pansarskott och granatgevär. På bilden sista reserven i form av Volkssturm får utbildning i Panzerfaust (mannen i ledet) och Panzerschreck (liggande).

 

 

Framtidens eldhandvapen

En Pantherstridsvagn från 5. SS-pansardivisionen vid Kovel 1944. Framför vagnen rör sig skyttesoldater med den nya kulsprutan MG 42, som fienden gav öknamnet Hitlerlie eller dödssåg, och nya den automatkarbinen, Sturmgewehr.

MG 42 och Sturmgewehr

Skyttegruppens eldkraft ökade avsevärt med Sturmgewehr istället för den klassiska Mauser Kar 98k. Automatkarbiner har blivit standardvapen för dagens skyttesoldater.

 

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!