Ryssland har genom historien varit inblandat i otaliga storkrig samt invaderats tre gånger de senaste 350 åren medan vi svenskar har haft fred i drygt 200 år. Karl XII, Napoleon och Adolf Hitler var de tre som valde att tåga österut. Genom åren har Sverige och Ryssland utkämpat flera krig, men Rysslands verkliga ärkefiende är nog Turkiet mot vilket man utkämpat tolv krig sedan 1568 – senast under första världskriget 1914–1918. Redaktionen på Pennan & Svärdet har valt ut Rysslands främsta fältherrar och militära tänkare.

 

Han förlorade aldrig ett slag

Aleksandr Suvorov (1729–1800) var utan tvekan en av Rysslands största fältherrar någonsin. Inte ens Josef Stalin kunde låta bli att lyfta fram honom. Han vann 63 stora slag och förlorade inte ett enda, sägs det. Eftersom han tenderade att befinna sig nära frontlinjen blev han svårt sårad sex gånger under sin drygt femtioåriga militära karriär. Det kan nämnas att han precis som ökenräven Erwin Rommel fick Preussens högsta militära utmärkelse, Pour le Mérite. På bilden: Fältmarskalk Suvorov passerar igenom Sankt Gotthardpasset i september 1799. 

Aleksandr Suvorov

Illustration: Adolf Charlemagne

 

 

Han besegrade Napoleon

Michail Kutuzov (1745–1813) fick som ung officer möjligheten att tjänstgöra under Suvorov och lärde sig mycket av den store mästaren. Precis som Suvorov kom han att också såras svårt i strid. Han träffades två gånger i huvudet, 1773 och 1787, båda gångerna i vänstra tinningen och ena gången gick kulan ut vid högra ögat. Mot all förmodan överlevde han. Kutuzov var med vid Austerlitz 1805, men här förde tsaren befälet över de ryska styrkorna. När Napoleon invaderade Ryssland 1812 gav tsaren Kutuzov befälet. Det stora slaget vid Borodino den 7 september blev oavgjort, Napoleon hade behövt en stor seger. Fälttåget mot Ryssland blev en katastrof för Napoleon.  På bilden: Kutuzov (mannen som sitter till vänster i bild) håller krigsråd med sina generaler om att överge Moskva till Napoleon.

Michail Kutuzov

Illustration: Aleksej Kivsjenko

 

 

Ivrig panslavist och stor truppförare

Michail Skobeljev (1843–1882) hade flera smeknamn och öknamn, såsom ”den vita generalen” och ”blodiga ögon”. Den brittiske fältmarskalken Bernard Montgomery korade Skobeljev till världens främste befälhavare under perioden 1870–1914. Hans stora insats var under rysk-turkiska kriget 1877–1878, bland annat vid belägringen vid Plevna. Denna seger gjorde att Bulgarien åter blev självständigt.  Han dog dock oväntat vid 38 års ålder år 1882. Han kom att bli saknad för det var hans generation som förde befäl under rysk-japanska kriget 1904–1905 och ingen av hans efterträdare var av Skobeljevs kaliber. På bilden: general Skobeljev till häst.

 Michail Skobeljev

Illustration: Nikolai Dmitriev-Orenburgsky

 

 

 

 

 

Han knäckte Österrike-Ungern

Aleksej Brusilov (1853–1926) föddes i Georgien, son till en rysk far och en polsk mor. Han inledde sin militära karriär som fjortonåring och kadett i St. Petersburg. Han deltog i rysk-turkiska kriget 1877–1878 och erhöll både befordran och utmärkelser.  När första världskriget bröt ut 1914 utnämndes Brusilov till chef för ryska 8. armén som han anförde med framgång under slaget om Galizien. 1916 blev dock hans stora år. Då utnämndes han till chef för Sydvästfronten och den 4 juni 1916 inleddes offensiven som i historieböckerna fått hans namn: Brusilovoffensiven. Denna knäckte den österrikiska-ungerska armén. Brusilovoffensiven var den sista stora ryska framgången under första världskriget. På bilden: Brusilov vid sitt skrivbord 1916.

Aleksej Brusilov

 

 

Han skapade det sovjetiska djupanfallet

Michail Tuchatjevskij (1893–1937) anses vara en av världens främsta militärteoretiker, men var även en hårdför fältherre. Under ryska inbördeskriget fick den unge Tuchatjevskij stort förtroende av bolsjevikernas försvarskommissarie Lev Trotskij och visade framfötterna. Han väntade inte på information utan agerade. Han var offensivt lagd och övertygad kommunist. Tuchatjevskij var inte ensam förespråkare av det sovjetiska tänkandet om djupanfallet. Han förespråkade mekaniserade kårer medan en del av hans rivaler fortfarande trodde på kavalleriet. Tuchatjevskij kom dock på kant med Josef Stalin vilket beseglades hans öde. Han blev ett av stora terrorns offer och avrättades 1937. På bilden sitter Sovjetunionens fem första marskalkar. Tuchatjevskij återfinns längst ner till vänster i bild. Tre av dessa män blev avrättade av Stalin.

Michail Tuchatjevskij

 

 

Han besegrade Hitler

Georgij Zjukov (1896–1974) kan beskrivas som hård, hänsynslös och orädd. Han väntade inte på klarhet, utan försökte direkt lösa problemet vilket ofta innebar anfall – vilket inte sällan resulterade i betydande förluster. Den hårdföre generalen besatt också något som kan liknas vid en spelarmentalitet. Gårdagens förluster var redan historia och de tyngde samvetet men inte mer. Istället blickade han framåt och försökte lösa den situation han befann sig i för att vinna nästa gång. Han tillhörde det sovjetiska överkommandot under hela andra världskriget, antingen vid Stavka eller som frontchef vid den viktigaste delen av Östfronten. Inte för inte fick han uppdraget att erövra Berlin 1945. På bilden: Zjukov hälsar den brittiska fältmarskalken Bernard Montgomery välkommen till Berlin. Snett bakom honom till höger står hans kollega marskalk Konstantin Rokossovskij.

Georgij Zjukov

 

 

Han förespråkade det kliniska kriget

Nikolaj Ogarkov (1917–1994) tillhörde det sovjetiska militära toppskiktet under kalla kriget och insåg att ett kärnvapenkrig saknade vinnare. Han insåg även att den sovjetiska armén var en koloss på lerfötter.  Han ville anpassa den sovjetiska krigföringen till de nya tekniska förutsättningarna och visade detta både genom storövningar och studier med mera. Han ansåg att ett storkrig fortfarande gick att vinna med konventionella precisionsvapen, moderna ledningssystem och manöverkrigföring. Han förespråkade starkt: C4I2 (kommando, kontroll, kommunikation, datorer, information, underrättelser. Han var före sin tid och hans rivaler fick snart bort honom. Han såg USA:s insats i Gulfkriget 1991 som ett föredöme och denna insikt fick även det övriga Ryssland efter kriget i Georgien 2008.  På bilden lämnar Ogarkov (längst till höger i bild) ett toppmöte inom Warszawapakten.

Nikolaj Ogarkov

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!