En av de största överraskningarna som tyska Wehrmacht fick uppleva under andra världskriget var den sovjetiska stridsvagnen T-34 sommaren 1941. Denna vagn hade allt, eldkraft, rörelse och pansarskydd. Alla tyska stridsvagns- och pansarvärnskanoner som fanns 1941 visade sig vara värdelösa.

 

Obehaglig överraskning

T-34/76 modell 1941

Stridsvagnen T-34/76 modell 1941 var nydanande i sin design. Den nya vagnen var revolutionerande med sitt lutande pansar, sina breda band och stora kanon (7,6 cm), stor i jämförelse med vad motståndarna hade 1941. Tyskarna hade inledningsvis stora problem med vagnen men när leveranser av de nya 7,5 cm pansarvärnskanonerna Pak 40 satte igång 1942 så blev det lättare.

 

Lätt och behändig pjäs

T-34 Operation Barbarossa

När operation Barbarossa inleddes 22 juni 1941 hade det tyska pansarvärnet nästan bara 37 mm pansarvärnskanoner (Pak 36), cirka 14 000 kanoner (se bilden). Pjäsen vägde cirka 435 kg. Enstaka förband hade fått några 50 mm pansarvärnskanoner (Pak 38), hela krigsmakten hade drygt 1 000 kanoner, men även den visade sig också vara otillräcklig.  De sovjetiska T-34:orna spred skräck men som tur var för tyskarna så fanns ett begränsat antal av dem.

 

 

 

Överkörd

8,8 cm luftvärnskanoner

Tyska förband satte in 8,8 cm luftvärnskanoner samt enstaka 10 cm fältkanoner (K 18) mot de tyngre sovjetiska stridsvagnarna. Allt eftersom de sovjetiska stridsvagnsfabrikerna kom igång borta i öster började allt fler T-34:or levereras till fronten. En T-34:a behövde inte alltid skjuta bort en tysk pansarvärnskanon utan kunde även köra över den, men risken fanns att ”skräp” fastnade i banden.

 

 

 

 

Värdelös ersättare

tyska fallskärmsjägare med sin 50 mm pansarvärnskanon (Pak 38).

På bilden syns tyska fallskärmsjägare med sin 50 mm pansarvärnskanon (Pak 38). Denna kanon kom inte att stanna länge i produktion utan ersättes raskt av en tyngre kanon. Den togs ur produktionen 1943 och då hade drygt 9 500 producerats. Pjäsen vägde 830 kg.

 

 

Äntligen en bra pjäs!

Pak-40

Foto: Sa-kuva

Det tyska infanteriet behövde en ny pansarvärnskanon och det snabbt. Det fanns redan en ny pjäs redo, den har utvecklats i slutet av 1930-talet men ännu inte satts i produktion sommaren 1941. Den nya 7,5 cm pansarvärnskanonen (Pak 40) började levereras till östfronten i början av 1942. Men produktionen var blygsam, endast drygt 2 000 kanoner under hela året. Det kan jämföras med att Sovjet tillverkade drygt 12 500 T-34:or under 1942. På bilden finska soldater med sin Pak-40.

 

 

Tre gånger så tung

Pak 40

Foto: Sa-kuva

Nackdelen med Pak 40 jämfört med Pak 36 var att vikten på pjäsen ökade från 435 kg till 1 425 kg, vilket gjorde den svårare att hantera för besättningen. Byta eldställning var betydligt svårare och utan dragfordon vid reträtt fick Pak 40 överges av servisen. Av 1942 års produktion av Pak 40 blev 25 procent totalförluster på östfronten. Totalt kom cirka 23 000 7,5 cm Pak 40 att tillverkas under kriget.

 

Ännu tyngre

8,8 cm Pak 43

Samma vansinne som drabbade den tyska vapenproduktionen på andra områden, ju tyngre och större desto bättre, drabbade även pansarvärnet. En 8,8 cm Pak 43 hade ett 6,3 meter långt eldrör och vägde 3 650 kg. Vid träff av en T-34:a var stridsvagnen historia. Denna pjäs var även grunden för huvudbeväpningen i den tyska stridsvagnen Kungstiger och pansarvärnskanonvagnen Jagdpanther.

 

 

Går knappt att flytta

8,8 cm Oak 43/41

Nu var det brist på korslavetter likt 8,8 cm luftvärnskanoner hade, så istället kom produktionen inledningsvis ha lavetter för fälthaubitsar istället, 8,8 cm Pak 43/41. Denna pjäs fick smeknamnet ”Ladugårdsdörren” och vägde dessutom 730 kg mer. Nu kunde inte servisen längre flytta pjäsen överhuvudtaget, dragfordon krävdes i alla lägen. Med artillerilavett blev produktionen 1 400 pjäser medan med korslavett nästan 2 100.

 

 

 

 

 

Gigantiskt pjäs

12,8 cm Pak 44

Utvecklingen fortsatte mot det groteska, 12,8 cm pansarvärnskanon Pak 44. Vikten var 10 ton och kanonröret var 7 meter långt. Endast 51 byggdes. Detta är samma kanon som användes för den tunga pansarvärnskanonvagnen Jagdtiger.

 

 

Från liten till stor

Ladugårdsdörren

Avslutande bilden illustrerar utvecklingen väl inom det tyska pansarvärnet under kriget, från en lätt och behändig pjäs till den så kallade ”Ladugårdsdörren”. Tiden då pansarvärnskanoner kunde dras för hand var förbi, allt tyngre pjäser ställde krav på fordonsmontering.

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!