Mot slutet av året 1915 hade ententen bestående av Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Italien bestämt sig. År 1916 skulle bli avgörandets år. Via gemensamma operationer skulle man tvinga tyskarna och deras österrikiska allierade att göra slut på sina reserver, pressa dem till bristningsgränsen och utsätta centralmakterna för ett avgörande dråpslag. Men tyskarna hann före. Redaktionen på Pennan & Svärdet har valt ut de slag som visar vad som hände år 1916.

 

En storm av stål vid Verdun

När den tyska artilleribeskjutningen inleddes vid Verdun den 21 februari 1916 svepte en orkan av stål ner över de franska ställningarna. Enskilda nedslag gick inte att urskönja. Det enda som hördes var en forsande, vrålande storm av granater som slet skogar, värn och människor i småbitar. När artillerielden började falna angrep så det tyska infanteriet med fästa bajonetter.  Tyskarna tog snabbt terräng och den viktiga fästningen Douaumont föll nästan utan motstånd, men om den tyske generalstabschefen Erich von Falkenhayn förväntat sig en fransk kollaps blev han raskt grymt besviken. Franska soldater offrade sina liv i ett rasande tempo, och snart började det tyska angreppet stocka upp sig. Eld från den franska vänsterflanken skar in i de tyska leden och offensivens tyngdpunkt svängdes om mot kullarna Mort Homme och Höjd 304. Snart utkämpades förvirrade, brutala strider om höjderna och båda sidors förluster sköt snabbt i höjden. 

En tysk soldat vid Verdun

En tysk soldat vid Verdun, till vänster en stupad och halvt begravd fransk soldat. När slaget var slut hade de stridande förlorat över 300 000 man var.

 

 

Rysk massaker vid Narotj

Slaget vid Verdun blev den händelse som året 1916 kretsade kring. Alla andra slag på landbacken utkämpades för att avlasta de svårt pressade fransmännen. Ryska armén gjorde ett försök vid Narotjsjöarna i mitten av mars, ett försök som raskt degenererade till en ren massaker. Det ryska artilleriet gav under två dagar eld mot de tyska ställningarna, men både dess spaning och precision var skissartad. De ryska anfallskilarna leddes utan ambition. Längst fram gick en officer med dragen värja, därefter följde långa led med ryska infanterister och sist traskade en sergeant med dragen revolver som sköt de som försökte fly.  När de ryska soldaterna nådde fiendens ställningar blev de raskt varse att artillerielden främst plöjt upp marken och inte skadat tyskarna nämnvärt. När kulsprutorna sedan började spela fanns det mycket lite det ryska infanteriet kunde göra annat än att dö för tsaren. Sårade lämnades utan vård i dagar, soldater gick hungriga samtidigt som mat ruttnade bakom fronten och när allt var sagt och gjort räknade tyskarna 8 000 lik i den egna taggtråden. Totalt förlorade Ryssland över 100 000 man vid Narotj, samtidigt som tyskarna kom undan med 20 000 förluster.

Ryska soldater förbereder klorgascylindrar 1916

Ryska soldater förbereder klorgascylindrar 1916. Ryska soldater tilldelades aldrig hjälmar utan utkämpade hela kriget i tygmössor.

 

 

Britternas förlust vid Kut

Under våren gjorde britterna sitt bästa för att lugna fransmännen som, av förklarliga skäl, krävde avlastning på studs. General Douglas Haig som anförde den nyligen upprättade brittiska frivilligarmén ville dock inte höra talas om något anfall innan sommaren. Haig hade litet förtroende för sina tills nyligen civila soldater och både de och hela den brittiska stabsorganisationen behövde utbildas för att utkämpa krigföring på en skala som britterna under hela sin historia aldrig utsatts för. Dessutom hade britterna sina egna problem. I april 1916 kapitulerade den brittiska garnisonen vid Kut i Mesopotamien. Trots flera undsättningsförsök hade britterna inte lyckats undsätta den av turkarna inringade garnisonen. Efter att ha ätit sina hästar kapitulerade så 13 000 brittiska soldater till ottomanerna. Av de britter som marscherade iväg mot fångenskapen skulle få återse sina hemländer. Tusentals gick under av sjukdomar, umbäranden och svält.

 Brittiska soldater i Mesopotamien 1916

Brittiska soldater i Mesopotamien 1916. Enligt ett arabiskt ordspråk skapade Gud helvetet, men fann det inte illa nog så han skapade Mesopotamien. Brittiskt infanteri höll med.

 

 

 

 

Världshistoriens dittills största sjöslag

Mot slutet av maj 1916 kom så det som många hade väntat på, i varje fall många amiraler och matroser. Det stora sjöslag som man innan kriget trott skulle avgöra hela konflikten inleddes vid Skagerack den 31 maj 1916. Det hela blev en förvirrad historia där båda sidor tyckte sig överfalla sin motståndare. När dammet lagt sig hade tusentals sjömän följt med sina fartyg ner i det kalla vattnet, tyskarna vunnit en taktisk seger och britterna en klar strategisk seger. För trots att brittiska flottan förlorat betydligt fler fartyg än tyskarna skulle tyska högsjöflottan aldrig mer våga sig på större ytoperationer. Den höll sig istället i sina hamnar längs Nordsjökusten.

Britternas göranden och låtanden till havs imponerade dock inte på fransmännen som fortsatte att försvara sig bäst de kunde vid Verdun. Italienarna försökte under årets gång dra sitt strå till stacken och genomförde femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde (!) slagen vid Isonzo under 1916. Inget av dessa slag kom någon vart och den mesta terräng som de italienska förbanden erövrade när de slängde sig upp för alpsluttningarna togs tillbaka av österrikiska motanfall.

HMS Invisible sprängs under slaget vid Skagerrack

HMS Invincible lever inte upp till sitt namn och sprängs under slaget vid Skagerrack.

 

 

Brusilov krossar Österrike-Ungern

Den 4 juni 1916 genomförde dock ryssarna sin största och mest lyckade offensiv under hela kriget. Ty det var den 4 juni som Brusilovoffensiven inleddes. Den ryska artillerielden var kort och intensiv och istället för att angripa i täta massor på smal front anföll infanteriet över en bred front. Stötte de på för hårt motstånd gick de runt och sökte sig till ömmare punkter.  Att general Brusilov bemödat sig med att faktiskt öva sina soldater och flygspana ordentligt (båda oortodoxa företeelse i den ryska hären) var viktigt, att Brusilov slog mot Österrike-Ungerns orkeslösa armé var avgörande. Brusilovoffensiven bröt österrikiska arméns rygg, och från sommaren 1916 var det tyska snarare än österrikiska generaler som anförde den. Snart kastade sig dock Rysslands andra, talanglösa, generaler in i offensiven och när året gick mot sitt slut att hade tsarens härmassor tillfogats ytterligare en miljon förluster. Brusilovoffensiven ledde dock till att tyskarna var tvungna att dra soldater från västfronten för insats på östfronten. Detta var olyckligt då tyskarna var medvetna om att britterna när som helst skulle angripa vid floden Somme. Att maskera de enorma styrkor som drogs samman vid Somme var ingenting britterna förmådde göra. Trycket mot Verdun lättade och i Galicien började tyska veterandivisioner från industrikriget i väst lappa ihop spillrorna av den österrikiska linjen.

Österrikiska krigsfångar

Österrikiska krigsfångar. Både moralen och disciplinen var urholkad i dubbelmonarkins arméer. Under Brusilovoffensiven kom rapporter om att hela regementen deserterade till fienden.

 

 

Apokalyps vid Somme

Den 1 juli 1916 kom så det brittiska storanfallet vid Somme. Det hela hade varit tänkt som en fransk-brittisk offensiv, men fransmännen hade behövt sätta in allt mer folk vid Verdun varför britterna nu hade huvudansvaret för anfallet. De brittiska frivilligsoldaterna sprang upp ur skyttegravarna fyllda av entusiasm och med håret fyllt av fantasier om ett avgörande slag och utplånade tyska försvarare. Istället möttes de av en nästan solid väg av eld. Bara under den första dagen förlorade britterna på grund av omfattande men usel förbekämpning strax under 60 000 man.  Inte för att slaget vid Somme för den sakens skull avblåstes. Tvärtom angrep britterna i den ena tjurrusningen efter den andra med ofantliga förluster som följd. Tyskarna ville dock inte vara sämre utan genomförde onödiga motanfall i syfte att ta tillbaka all förlorad terräng med resultatet att även de tyska förlusterna sköt i höjden. Under sommaren och hösten skulle Somme komma att bli en mardröm för alla inblandade. Samtidigt som striderna vid Verdun började mojna tilltog stormen vid Somme så till den grad att Somme än idag bara är ett annat ord för helvetet på jorden. Att britterna i september använde stridsvagnar för första gången i världshistorien hjälpte föga.

Brittiska soldater anfaller vid Somme

Brittiska soldater anfaller vid Somme. Den första dagen den 1 juli 1916 led brittiska armén hissnande 60-procentiga förluster.

 

 

Rumäniens olycksaliga krig

Mot hösten 1916 var stämningen i Europa dyster. Ingen verkade komma någon vart. Några som däremot var fyllda av optimism var rumänerna. Lockade av framtida erövringar förklarade de den 16 augusti, sorglöst, krig mot centralmakterna. För detta, och för slagen vid Somme och Verdun fick Erich von Falkenhayn sparken som generalstabschef och Paul von Hindenburg och Erich Ludendorff kom att bli dem som styrde både tyska krigsmakten och på sikt även riket. Vad rumänerna inte verkar ha övervägt var att de kunde bli invaderade från både nordväst och söder. När rumänska armén så invaderade Österrike-Ungern hade de problem med lokala hemvärnsförband, och snart invaderades Rumänien av talrika, stridshärdade tyska styrkor. Ryssarna försökte hjälpa sin nye allierade men kunde litet göra. Rumänien kollapsade raskt och den största konsekvensen av landets inträde i kriget var att ryssarna fick en än längre front, tyskarna hett eftertraktade oljekällor.

Eric von Falkenhayn

Erich von Falkenhayn, nu degraderad till chef för tyska 9. armén, i begrepp att tillskynda Rumäniens kollaps.

 

Det hände år 1916

När året 1916 gick mot sitt slut hade ytterligare miljontals soldater dödats och sårats. På västfronten hade vissa terrängvinster gjorts, priset hade varit enormt och den erövrade marken var nätt och jämnt stor nog att använda som gravplats till de stupade.  Med detta inte sagt att ingenting skett. Kriget hade blivit än värre, nya vapensystem hade introducerats och i stridsvagnen anades lösningen på skyttegravskrigets gåta. På östfronten marscherade ryska armén allt närmare kollapsens rand. I de ryska städerna var krigsledan i det närmaste total, mystikern Grigorij Rasputin mördades och tsaren klandrades för krigets alla motgångar och förluster. En revolution låg skrikande i sin blodiga linda. I Tyskland och Österrike-Ungern rådde svältliknande förhållanden. Allt var antingen slut eller på upphällningen och tyskarna erfor den så kallade ”rovvintern”. Tyska strateger famlade efter något, vad som helst, som snabbt kunde avgöra kriget. Med tiden svepte deras blickar mot ubåtarna och det totala kriget till sjöss. Året 1916 var inte avgörandets år. Det var inte slutet. Men det var början till slutet.

Stupade soldater vid Somme under senhösten 1916

En tysk soldat betraktar de stupade vid Somme under senhösten 1916. Totalt kom slaget vid Somme att kosta Frankrike och Storbritannien 600 000 förluster, tyskarna 500 000 man.

 

 

GILLADE DU ARTIKELN?

Visa din uppskattning genom att dela artikeln. Ju fler som delar desto fler artiklar lägger Pennan & Svärdets redaktion upp på webben!

Använd delningsknapparna här nedan!

Mer från Pennan & Svärdets kuriosakabinett

Ej medlem ännu?

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!