För drygt 300 år sedan gick våra grannar till samfällt angrepp mot det svenska stormaktsväldet. Genom en lyckad landstigning slogs Danmark tillfälligtvis ur kriget, sachsiska och polska trupper hölls tillbaka utanför Riga och den lilla svenska fältarmén kunde marschera iväg för att undsätta det av ryssarna belägrade Narva. Den 20 november 1700 utspelade sig ett av världshistoriens mest överväldigande segrar. Men slagets utgång var ingalunda givet: det var en liten, trött, uthungrad och sliten svensk styrka som angrep en flerfaldigt överlägsen fiende som var väl förskansad bakom befästningsverk. Fältropet ”Med Guds Hielp” hade fog för sig!


 

 
Den kalla gryningen tisdagen den 20 november år 1700 kännetecknades av en oväntat stor aktivitet i de ryska belägringslinjerna utanför den svenska fästningen Narva. Stadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn,  undrade säkerligen vad som stod på när han oväntat hörde ett efterlängtat ljud från fjärran. Två kanonskott följt av två till. Dubbel svensk lösen! Den svenska arméns igenkänningssignal! Ryssarna var väl förberedda på Karl XII:s ankomst, men det som följde trotsade alla förberedelser. Den ryska arméledningen trodde knappast sina ögon när det lilla svenska artilleriet grupperade sig på en höjd och karolinerna utan förvarning trängde fram ur skogen på tre kolonner i ett anfall rakt mot de ryska belägringslinjerna! Mot allt sunt förnuft och militär logik! Det ryska artilleriet gick i aktion mot de täta formationerna av fram rusande infanteri… slaget vid Narva hade börjat...


krigets utbrott

Natten till den 12 februari år 1700 hade stormen brutit ut, då den sachsiske generallöjtnanten Jakob Heinrich von Flemming trängde in över gränsen till Livland i ett överraskningsanfall mot Riga – kronjuvelen i det svenska östersjöimperiet. Sverige och Sachsen befann sig i krig. von Flemmings kupp misslyckades, redan första krigsnatten stötte han på en svensk kavalleripatrull. De svenska förbanden längst den starkt befästa Dünalinjen sattes i beredskap. Rigas artilleriofficerare satte eld på förstäderna för att få fritt skottfält för kanonerna. Det stora nordiska kriget hade börjat. Det skulle ta 21 år innan krutröken skingrades.

Sverige var således i krig med Sachsen, och i förlängningen även med Polen! En kort tid senare gick Danmark till angrepp mot svenska intressen i norra Tyskland. Den svenska ledningen med den unge Karl XII i spetsen ställdes genast inför tvåfrontkrigets dilemman. Men Sverige var förberett som aldrig förr. Gränsfästningarna var utbyggda för miljontals daler, vilket sachsarna var i färd med att bli varse utanför Riga, flottan var rejält utbyggd för att skeppa trupper från ett frontavsnitt till ett annat och landets befolkning var inrutat i ett indelningsverk vars uppgift var att hela tiden förse militären med resurser.


 

Den armé som plötsligt uppenbarade sig utanför Narva den 20 november 1700 gick på gränsen till svält – en seger var tämligen osannolik.


Land och rike runt började enskilda indelta knektar att marschera mot förutbestämda uppsamlingsplatser. Rotarna blev kompanier och kompanierna blev regementen. Det var en kamp med tiden. Gränstrupperna, som värvats för att kunna möta just den här typen av överraskningsanfall, måste hålla ut under mobiliseringen. Det fungerade. Redan i mitten av mars, ett par veckor efter mobiliseringsordern, anländer de första finska regementena till Baltikum. I Sverige samlades fältarmén i Skåne och riktade ett direkt avgörande slag mot Danmark genom en landstigning på Själland.

Enligt svenska ledande militärers kalkyl skulle kriget – om det kom – komma efter en rysk-dansk allians. Den sachsiska invasionen var en otrevlig överraskning, men nu var man vaksam. I september inleddes krigshandlingarna när guvernören i Novgorod, general Ivan Trubetskoj beordrades gå över gränsen till Estland och överrumpla Narva med 8.000 man. Pskovkåren skickades att samverka med sachsarna vid Düna.  Ryska fältarméns andra avdelningar, beräknade till omkring 70.000 man, sattes i rörelse mot samma mål; fästningsstaden Narva med en garnison på 2.000 man under ledning av översten Henning Rudolf Horn. 

 



Stadsplan över Narva från 1685


Utan strid nådde Trubetskojs styrka Narvas stora fästningsverk. Något överraskningsanfall var inte möjligt, spaningspatruller hade följt styrkorna sedan de trängt in över gränsen. Horn utrymde gränsfästningarna och koncentrerade det stora garnisonsregementet till själva Narva-Ivangorod. Till försvar av de stora befästningsperimetrarna beräknades 5.000 man. Horn hade 2.000. Ett påbud om allmänt folkuppbåd hade gått ut för sent. Enda tillskottet blev 400 man inkallat borgargarde.



Bålverket mot öster! Narva var för 300 år sedan ett befästningskomplex. De svenska ingenjörerna hade förbundit Narvas medeltida fästning med dess erövrade motpol på andra sidan floden, Ivangorod, med stora befästningsvallar av modernaste snitt.


År 1700 låg man under tung rysk beskjutning. Bombardemanget mot Ivangorod (till höger på bilden) bar frukt först. Natten mellan den åttonde och nionde november slog ryssarna ut en fullskalig stormning mot en uppkommen bräsch. Anfallet fick initialt stora framgångar och tog en rad positioner på murarna innan besättningen i en kamp med blanka vapen och handgranater kunde stabilisera situationen. I den gryende morgonen gjorde Horn en motstöt, återtog i ett kraftfullt anfall de förlorade positionerna och återställde läget.

1704 återkom ryssarna. Horn och garnisonstrupperna utförde även då en formidabel försvarsstrid, men förgäves. Ingen undsättning kom. Den svenska armén var upptagen i Polen. Under stormningen tappade den ryska ledningen kontrollen över sina soldater – striderna förvandlades till krigets största massaker.

 


Slaget vid Narva utgör fortfarande en av historiens mest lysande segrar.


I mitten av september började större ryska styrkor ansluta sig efter hand, medförande det tunga artilleriet om 64 kanoner och 25 mörsare. Till detta kan läggas det ryska truppartilleriet på 80 regementsstycken. Det var en enorm armé som började gräva ned sig runt Narva under ledning av den tyske yrkesofficeren generallöjtnant Ludwig von Hallart, utlånad av sachsarna som militär expert. Tsar Peter själv deltog med liv och lust i belägringsarbetet. 

Ryssarna började gräva ned sig framför fästningen. Först en linje som omringade Narva – Horn ställde till med mycket förtret genom stora utfall på belägrarna. Därefter byggde man ytterliggare en befästningslinje mot Estlands inland för att skydda belägrarna från anfall utifrån. Ryssarna hade nu byggt sig ett eget fort vid fästningen. Därifrån började man gräva löpgravar närmare och närmare de svenska linjerna.




Marschen mot Narva skedde under de sämsta omständigheter. Ryssarna hade förött landet och väderleken blev allt sämre. Man fick sova under bar himmel.


undsättningen

Men hjälp var på väg, den svenska strategin att med mesta möjliga kraft slå ut en av fienderna, utnyttja de inre linjerna, och vända sig mot en andra, fungerade perfekt. Hade bara alliansen väntat med sin krigsförklaring ett år och ordentligt koordinerat sina anfall hade situationen kunnat se helt annorlunda ut. Nu var en utslagen, två kvar. Bristen på samordning fick även den direkta följden att Rigatrupperna klarade situationen så bra som de gjorde. Som läget var nu kunde den svenska armén ostört skeppa in sina huvudstyrkor, och kanske lika viktigt, utbildning, utrustning och organisation av de nya värvade och indelta regementen i både Baltikum och Finland kunde i stort sett ske utan störningar, mil bakom fronten. Framåt höstkanten började de baltiska styrkorna växa med nya förband för varje dag som gick.
Sedan mitten av oktober kunde de ryska spaningsförbanden rapportera om en ökad svensk
Marschen mot Narva skedde under de sämsta omständigheter. Ryssarna hade förött landet och väderleken blev allt sämre. Man fick sova under bar himmel. Dagen före slaget hade man ätit upp de sista ”gode skeppsskorporna”. Nu stod man utan återvändo framför en gigantisk övermakt. Officerarna gick runt bland folket och meddelade lösenordet ”Med Guds Hielp”. Sedan bar det framåt på tre täter, grenadjärerna med bajonettförsedda gevär och handgranater längst fram, resten av folket grupperat för stormningsanfall. Framför dem dånade det ryska artilleriet. Resten är historia.


aktivitet vid Wesenberg.

General Boris Sjeremetjev avgick västerut för utspana de fientliga rörelserna, en rapport som inkom den 4 november bådade inte gott. Den svenska huvudarmén hade landstigit vid Pernau och kom marscherande längst kustvägen i högsta fart.

 




Karl XII, som landstigit i Baltikum och samlat ihop lite lösa styrkor kunde med tio tusen man ge sig iväg för att undsätta Narva. Det var ett oerhört vågspel. Fienden stod med flerfaldigt överlägsna trupper i starka befästningslinjer. Estland hade mellan Wesenberg och Narva förvandlats till en öken utan tillgång till mat åt trupperna, utan fourage åt hästarna men svenskarna marscherade Att Karl XII skulle följa armén i kriget var säkerligen förväntat. Även om Europas monarker vid den här tiden överlåtit den direkta ledningen åt experter så var Sverige en krigarstat där varje regent (med undantag av drottning Christina, men hon stoppades mera av sina rådgivare än av något annat) sedan Karl IX:s dagar ställt sig i spetsen för sina trupper. Även om den operativa ledningen av armén ännu en tid låg i händerna på generallöjtnant Karl Gustav Rehnsköld togs de avgörande besluten alltid av Monarken. Vid den här tiden började den 17-årige kungen även leda trupperna genom exempel. Han sov tillsammans med soldaterna utomhus, drog bitvis ned sina matvanor till fältkökets låga nivå, lade av peruken och överdrivna officersattribut.


Så småningom bar han enbart den blå enhetsuniformen som allt mer började komma i bruk (även om det stora flertalet av förbanden som slogs vid Narva fortfarande bar sina gamla landskapsuniformer från 1690-talet). De svenska kärntrupperna – grenadjärerna som fanns i varje bataljon – ledde stormningen av de befästa ryska ställningarna vid Narva.


 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!