AV PATRIK AXELSSON


De tyska pansardivisionernas arbetshäst framför andra tjänstgjorde på så gott som varenda krigsskådeplats under hela andra världskriget. 8017 stycken tillverkades och så sent som 1967 användes Panzer IV av den syriska armén. Ett gott betyg åt en vagn som konstruerades på 1930-talet.


Redan innan andra världskriget bröt ut hade den tyska krigsmakten påbörjat utvecklingen av Panzerkampfwagen IV, eller Panzer IV som den kallades. Den var ursprungligen tänkt att fungera som en understödsvagn åt PzKpfw III, en snarlik konstruktion med lättare beväpning. Efter hand tog emellertid Panzer IV mer och mer över rollen som attackstridsvagn, en roll som den hade fram till krigsslutet. Under så gott som hela kriget genomgick Panzer IV ständiga förändringar och förbättringar. Den första modellen, Ausf A, tillverkades inte i mer än 35 exemplar, och det var inte förrän med Ausf D som produktionen tog fart på allvar med 232 tillverkade exemplar (Ausf står för Ausführung, det vill säga modell). Beväpningen bestod av en kortpipig 75-mms kanon och två 7,92 mms kulsprutor. Tornet drevs av en el-motor, till skillnad från tornet på PzKpfw III som drevs manuellt. Pansaret var på tidiga Ausf D max 30 mm tjockt och Maybachmotorn på 300 hästkrafter kunde få upp vagnen i lite drygt 40 km i timmen. Besättningen bestod av fem man, tre i tornet och två i främre delen. På tornets ovansida hade vagnchefen en kupol med fem titthål som kunde stängas till, och som gav utmärkt sikt runt om hela vagnen. Bandaggregatet var enkelt konstruerat. Drivhjulen satt fram och vagnen bars upp av åtta bärhjul på var sida, upphängda två och två i fyra boggiepar med bladfjädrar. Förutom de fanns även fyra stödrullar på var sida. Den enkla konstruktionen var pålitlig och lättservad och överfördes efter hand även till PzKpfw III.

 

Tuffare motstånd


Mot slutet av 1941 och under 1942 vändes den tyska krigsmaktens framgångar i motgångar på många krigsskådeplatser. Nya sovjetiska och amerikanska vagnar visade sig vara tuffa motståndare för de tyska stridsvagnarna. För att råda bot på detta, förbättrades Panzer IV stegvis. Pansaret förstärktes avsevärt och frontens konstruktion ändrades, partiet framför förarplatsen hade tidigare skjutit fram något framför kulspruteskyttens parti. Den nya konstruktionen bestod av ett rakt stycke. Man monterade även in en elektrisk ventilationsfläkt i tornet, vilket gjorde arbetet lättare och behagligare. Inte minst genom att blåsa ut rök och värme under strid och insugning av motorvärme vintertid.

En tidig Panzer IV i en propagandabild från 1940.
En tidig Panzer IV i en propagandabild från 1940.


Det verkliga lyftet kom med Ausf F2 som var utrustad med en nyutvecklad 75-mms kanon med långt eldrör, KwK40 L/43, vilket gav den en klart bättre genomslagskraft än föregångaren. Den avfyrade en 6,8 kilo tung projektil som kunde tränga igenom 99 mm vinklat pansar från 1000 meters håll. Eftersom vagnen även var tänkt att fungera som understöd medfördes förutom pansarbrytande ammunition även ett antal spräng- och rökgranater.

 

Panzer IV (Ausf E) med kortpipig kanon 1941.
Panzer IV (Ausf E) med kortpipig kanon 1941.


Bandaggregatet förenklades något på Ausf F2 och banden breddades, vilket var en klar fördel när vagnen sattes in i Sovjet och Nordafrika under 1942. Befälhavaren över den tyska Afrikakåren, Erwin Rommel hade haft uppenbara svårigheter att klara av de nya allierade stridsvagnar som dykt upp med sina 75-mmskanoner. Med F2:an fick han ett likvärdigt vapen. De allierade döpte vagnen till Mk IV Special, på grund av det långa eldröret, den mest synbara förändringen gentemot tidigare versioner.
Många av de äldre vagnarna skickades i omgångar tillbaka till fabrikerna för att ta del av de förbättringar som gjorts. Kanonerna byttes ut och extra pansar svetsades på. Det medför att de olika modellerna är svåra att skilja från varandra. I synnerhet på foton tagna på håll.

Pansarförkläde

F2:an efterträddes under 1943 av Ausf G och H som fått ytterligare förstärkt pansar, framför allt i torntaket och framför föraren. Ausf H hade dessutom en kanon med något längre eldrör, KwK40 L/48, som var lite kraftigare än L/43:an. Det som annars mest utmärkte versionerna G och H var de utanpåliggande pansarplåtarna längs sidorna och runt tornet. De var fem respektive nio mm tjocka och avsedda att skydda mot granater med riktad sprängverkan. Tanken var att projektilen skulle tränga igenom plåtarna och detonera mellan dem och stridsvagnens eget pansar, istället för att tränga in i vagnen och slå ut den. Tyvärr hade sidoskydden en benägenhet att trilla av vid terrängkörning, och den ökade vikten medförde att vagnens hastighet reducerades något. Plåtarna kallades ”Schürzen”, vilket betyder förkläden. Sedan tidigare hade de flesta Panzer IV utrustats med ett slags hålrumspansar, pansar som svetsades fast framtill på vagnskroppen och lämnade ett några centimeter stort hålrum som skulle förta effekten av den stråle av smält metall och gas som utvecklades när en pansarbrytande granat träffade vagnen. Pansarförklädena var avsedda att komplettera skyddet ytterligare. Dessutom lade man till, fr.o.m. Ausf H, ett lager betong (Zymmerit) som skydd mot magnetminor, samt en extra kulspruta i tornluckan som flygskydd.

En Panzer IV Ausf F2 ”Special” med sin nya långa och kraftfulla 75 mm KwK 40 L/43 kanon.
En Panzer IV Ausf F2 ”Special” med sin nya långa och kraftfulla 75 mm KwK 40 L/43 kanon. I ökenkriget var den nya versionen av Pz IV en fruktad syn för britterna. Inte minst genom sin pålitliga motor och goda fjädring klarade IV:an av de svåra terrängförhållandena i Nordafrika.

Panzer IV (Ausf G) med den fruktade långa kanonen.
Panzer IV (Ausf G) med den fruktade långa kanonen.


Den sista i raden av Panzer IV-versioner var Ausf J som dök upp i början av 1944. Konstruktörerna visade verkligen att de tagit till sig de erfarenheter som gjorts på slagfältet, Ausf J var en mycket konkurrenskraftig vagn. Den var billigare och enklare att tillverka än föregångarna. En del titthål hade försvunnit, den hade tjockare torntak och de tunga sidoplåtarna hade efterhand ersatts av sidoskydd av nät (s.k. ”Thomaschürzen”), som fyllde samma funktion utan att påverka vagnens hastighet. Dessutom hade man monterat bredare vinterband (ostketten), stödrullarna minskades från fyra till tre, bakre spännhjulet förenklades och elmotorn som drev tornet hade ersatts med en handvev till förmån för extra bränsletankar. Produktionen fortsatte ända fram till krigsslutet. Huvuddelen av de Panzer IV som tillverkades var Ausf G till J.

Slitvarg med många ansikten

Trots att den första prototypen till Panzer IV stod klar redan 1937 och i många avseenden baserades på ett konventionellt tänkande vad gällde stridsvagnars konstruktion och uppgifter, var det en mycket framgångsrik stridsvagn. Förutom de ordinarie uppgifterna användes vagnskroppen som bas för ett flertal specialfordon, bland andra Jagdpanzer IV, som var en tornlös skapelse beväpnad med en mycket lång 75-mms kanon. Andra kända vagnar var ”Brummbär”, som hade en kraftigt bepansrad överbyggnad med en 15 cm kort haubits avsedd för strid i bebyggelse. ”Hummel” 15 cm artillerivagn, ”Nashorn” 88 mm pansarvärnsvagn samt 75 mm stormkanonvagn StuG IV och en rad Luftvärnsvagnar.
Ett antal bättre beväpnade och bepansrade stridsvagnar utvecklades under kriget, bland andra Panter och Tiger, men de tyska pansardivisionernas grundstomme var och förblev Panzer IV.


 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!