Av överstelöjtnant Bo Sunnefeldt


Denna förvärvade insikt uttryckte Winston Churchill, brittisk marinminister, sommaren 1914. Truismen fick även konsekvenser för hans egen karriär under det världskrig som följde. 


Degraderande befordran

På eftermiddagen den 18 november 1915 anmälde sig en nyutnämnd major ur The Queen`s Own Oxfordshire Hussars för krigstjänst hos den brittiske överbefälhavaren på västfronten.


Winston Churchill som major 1915 i illasittande uniform och fransk hjälm.


Det var knappast vanligt att officerare med en så förhållandevis låg grad fick direkt företräde hos fältmarskalken sir John French. Majoren som nu infann sig på högkvarteret utanför den lilla staden Saint-Omer nära Calais var dock mycket speciell. Endast ett halvår tidigare hade han varit marinminister; en viktig befattning i ett land som i så hög grad byggde sin makt på sjöstridskrafter. Posten var dessutom inte den första han haft i den brittiska regeringen.



Winston Churchill; bataljonschef 1916. Målning av J. Lavery


Majoren Winston Churchill, nästan på dagen 41 år, hade gjort politisk raketkarriär – men den var inte helt spikrak. Efter ett äventyrligt liv som ung officer, skribent och superkändis under boerkriget blev han konservativ parlamentsledamot redan år 1900. Öppet kritisk till delar av sitt eget partis politik anslöt Churchill sig bara några år senare till Liberalerna. Fortfarande följande sin egen stjärna betraktades mannen med barnansiktet av många, även i de egna leden, som ett oberäkneligt enfant terrible. Lysande intellekt, knivskarp klarsynthet, bländande retorik, resultatvinnande envishet och extrem arbetskapacitet var några av de egenskaper som ändå gjorde honom till en kraft som det politiska etablissemanget hade svårt att undvara. Varför kom han då som arbetssökande till en fransk landsortshåla?



 Minnesplatta i Ploegsteert. OBS: Churchill modell 1940!

 

 

Churchills målning av sin främre stabsplats, Laurence Farm,
belägen en dryg kilometer från tyskarnas linjer.

Krigsutbrottet

Ett komplicerat samspel av politiska, ekonomiska och sociala faktorer var de grundläggande orsakerna till det mest fruktansvärda krig som världen dittills skådat. Den bräckliga freden slets sönder av några skott en sensommardag i Sarajevo 1914. Eskaleringen av det destruktiva skeendet antog ett närmast mekaniskt förlopp som var omöjligt att stoppa. Spänningsökningarna hälsades med entusiasm av de breda folklagren i alla läger. En viss Adolf skrev till exempel om sina känslor som 25-åring inför det väntade krigsutbrottet: ” Jag skäms inte för att erkänna, att jag överväldigad av stormande hänförelse sjönk på knä och av överfullt hjärta tackade Himlen för att den skänkt mig lyckan att få uppleva denna tid.” Även marinminister Churchill hade tankar med religiösa förtecken när han bad Gud förlåta sin fascination inför skeendet, men visste också genom egna stridserfarenheter att ”krig är det Okända och det Oväntade”. Flottan hade han i alla fall rustat väl inför den stundande kraftmätningen.


Vy från tysk bunker - Hitler tjänstgjorde i området 1916 - i riktning mot
Neuve Chapelle där Churchill fick sin frontträning hösten 1915.


Huvudaktörerna Tyskland, Österrike-Ungern och det Ottomanska riket ställdes mot Ryssland, Frankrike och England. Japan, samt senare Italien och USA, anslöt sig till de sistnämnda. I augusti 1914 kastades Europa in i ett krig som snart var en världsbrand.


Utvecklingen på västfronten

Den korta gränsen mellan Tyskland och Frankrike var kraftigt befäst. Fransmännens idé var att anfalla där. Tyskarnas plan gick emellertid ut på att rycka fram genom det neutrala Belgien och i en vid sväng kringränna de franska arméerna i norr. Här grupperades nu också den brittiska yrkesarmén. Efter att snabbt ha besegrat sina fiender skulle de tyska styrkorna transporteras på järnväg österut för insats mot de trögmobiliserande ryssarna.

Inledningsvis tycktes planen fungera utmärkt. Belgarna drevs snabbt undan, varefter såväl britterna ledda av French som fransmännen tvingades retirera. I september lyckades dock en fransk-brittisk motoffensiv vid floden Marne stoppa tyskarnas storstilade omfattningsplan. Arméerna började gräva skyttegravar. Krigsromantiken bleknade.


Under ytterligare en tid försökte båda sidor överflygla varandra i nordväst – det enda front-avsnitt som ännu medgav en rörlig krigföring. Fasansfulla förlustsiffror gjorde platser som Flandern, Ypres och Arras världskända. Den unge brittiske marinministern företog under denna period flera resor över kanalen för att ingjuta mod i trupperna. Han erbjöd sig till och med att återinträda som officer och ta befälet över brittiska förstärkningar till Antwerpen, när denna viktiga stad hotades av tyskarna! Bara några månader efter krigsutbrottet hade dock även striderna på västfronten stagnerat i ett blodigt ställningskrig.



Ingenmansland vid Ploegsteert, där britter och tyskar möttes fredligt julen 1914.


Kriget bjöd mycket riktigt på såväl ”det okända” som ”det oväntade”. Att freden inte skulle komma till jul som propagandan utlovat, blev till exempel snart en brutal insikt för alla. På flera platser, främst inom den brittiska sektorn, blev julhelgen 1914 ändå temporärt fridfull när beskjutningen upphörde och frontsoldaterna utbytte gåvor i ingenmansland. Vårens offensiver skördade hundratusentals liv för vinsten av några få meter lerig mark.

 

Vid offensiven 1917 sprängdes flera stora minor i tunnlar som grävts
under tyskarnas linjer. Krater idag.


Dardanellernas syndabock

Något måste göras för att bryta det bokstavliga dödläget. Churchill var som vanligt en energisk idéspruta och propagerade för allt ifrån vapentekniska innovationer till strategiska omfattningar. Stridsvagnar (”vattentankar” som täcknamn) var exempel på det förra. Själv pilotutbildad förespråkade han också tidigt en satsning på flyget. Hans förslag om att öppna en andra front fick snabbast gehör. Redan i december 1914 hade Churchill föreslagit säkrandet av Bornholm som bas för en rysk operation riktad mot Berlin alternativt en marin framstöt genom Dardanellerna mot Konstantinopel. När ryssarna, hårt trängda av turkarna i Kaukasus, bad om en brittisk ”demonstration av något slag” mot dessa, avgjordes frågan – med välkänt katastrofalt resultat.

Trots att operationen naturligtvis fått stöd och godkänts av andra, utsågs Churchill till syndabock. Den hämndlystna konservativa oppositionen missade inte tillfället att kväsa sin avhoppade klassfrände. Kravet på hans avgång uppfylldes i slutet av maj 1915. Inga andra viktiga poster erbjöds. Istället för att försvinna som en politisk föredetting valde Churchill då att återuppta karriären som officer: sannerligen ett yrke i tiden! Han var nere för räkning men absolut inte utslagen. Den där novembereftermiddagen var dock fightern såväl bokstavligt som bildlikt ute i kylan. 
   

Mot en nygammal karriär

Sir John French och den avskedade marinministern var båda kavallerister och kände redan varandra sedan boerkriget vid sekelskiftet. Churchill hade räknat med att få börja tjänstgöra vid sitt gamla regemente, vilket han besökt på vägen till S:t Omer. Emellertid erbjöds han nu att antingen ingå i Frenchs stab som adjutant eller utnämnas till brigadgeneral och få befälet över en brigad vid fronten. Valet var enkelt: han hade ju tänkt uppta sitt gamla yrke – eller kunna återvända till politiken men då med reell makt. Ett brigadchefsjobb kunde gynna båda framtidsambitionerna. Den första natten som officer på västfronten tillbringade Churchill i ett slott nära S:t Omer med ”champagne och alla bekvämligheter”. Kudden som hustrun Clementine skickat med honom behövdes inte än. Trettio år senare låg slottet granne med en gigantisk tysk V 2-bas… 



Skyttegravar idag utanför Ypres.



Frontträningen började direkt. Den rutinmässiga fronttjänsten genomfördes i tolvdygnspass, med varvad skyttegravs- och reservtjänst. Genom att följa ett sådant pass fick Churchill nu direkt och brutal insikt i krigets smutsiga, blodiga vardag – något som han dock till del redan upplevt som ung officer. Efter allt krigande i politiken kände sig Churchill väl tillfreds med fältlivet. Farorna och umbärandena hanterades med iskall fatalism respektive värmande dryckjom. Tron på ”måttlig och regelbunden användning av alkohol” varade livslångt. Han blev 90 år gammal! 

 


Brittisk VK1-soldat vid ceremoni 2008 till 90-årsminnet av
det första världskrigets slut.


Ändrade förutsättningar

Churchill fick snart veta vilken brigad som var ämnad för honom. Det spekulerades redan om nästa karriärsteg, då French plötsligt blev ersatt. Det visades sig nu också vara politiskt omöjligt att realisera brigadchefsplanerna: risken för en ”gräddfilsdebatt” var uppenbara! Den nye brittiske befälhavaren sir Douglas Haig erbjöd istället en bataljonschefspost med beford-ringsmöjlighet på sikt. Churchill accepterade med jämnmod. Generalsuniformen avbeställdes. Iförd illasittande fältuniform, fransk(!) hjälm och med överstelöjtnants grad tog exministern över sin bataljon: the 6th Royal Scots Fusiliers. Denna hade lidit svåra förluster vid ett nyligen genomfört slag. Churchill satte entusiastiskt igång med ett återhämtningsprogram. Efter soldaternas inledande misstro mot sin nye, namnkunnige chef – som rivstartade med ett ambitiöst ”krig mot lössen” – vann han snabbt deras respekt. Med stridsmoralen förbluffande snabbt återställd, var bataljonen snart åter klar för fronttjänst.



Vy från Messines – Hitler tjänstgjorde i området under tre perioder - mot
Ploegsteert vid ceremoni 2008.

 

Chef vid fronten

Strax före gryningen den 27 januari 1915 övertog bataljonen sin tilldelade del av fronten: en cirka 1 000 meter bred sektor vid byn Ploegsteert, populärt kallad ”Plugstreet”, sju kilometer söder om Ypres i belgiska Flandern. Churchill gick med liv och lust in för sin nya uppgift, men politikernas vanskötsel av kriget plågade honom alltmer. Det blev emellertid ytterligare ett antal frontpass - varvade med korta inhopp i Parlamentet - innan den revanschlystne överstelöjtnanten i början av maj samma år återvände till det politiska livet, saknad av sina män. Under perioden hade inga soldatslukande offensiver förekommit i Churchills sektor. Dock skördade skyttegravskriget ständiga offer. Vid flera tillfällen var han själv mycket nära att träffas av granatsplitter och under sin tidigare frontträning råkade han vara borta från sitt skyddsrum då detta förstördes av artillerield. Soldaterna imponerades av sin chefs totala oräddhet och stora omtanke. Däremot uppfattades säkert hans franska hjälm, bärbara badkar med varmvattentank samt tidvis använda staffli med penslar som uttryck för en viss excentricitet!





Än lever minnet! Brittiskt vallmohav vid Menen Gate, Ypres. Här sker
en gripande ceremoni varje kväll.


Gradvis comeback

Vid återkomsten till England tog Churchill upp kampen mot anklagelserna efter katastrofen vid Dardanellerna. Ärendet var fortfarande politiskt laddat och det dröjde nära ett år innan han blev formellt rentvådd. Under processen hade han fått politiska fiender i alla läger och hans framsynta förslag till fortsatt hanteringen av kriget fick sällan gehör. Den stridbare exbataljonschefen, nu med ökande folklig popularitet, fick dock hjälp av krigshändelserna, som besannade hans bistra profetior. Churchill fick den nye premiärministern Lloyd Georges öra och utsågs 1917 till rustningsminister, varvid han bland annat spelade en viktig roll för utvecklingen av stridsvagnsvapnet. Någon plats i koalitionsregeringens innersta politiska ledning fick han dock inte under krigsåren. Den 11/11 klockan 11 anno 1918 tystnade kanonerna. Tyskarnas arméer var då ”beaten at the front and demoralised from the rear” enligt Churchills eminenta skildring av det första världskriget i boken The World Crisis.

 



Vy idag från de före detta tyska linjerna mot Ploegsteert.


Ödets ironi

Första världskriget gav upphov till flera av orsakerna till det andra. Den fria världens öde vilade då i händerna på en före detta bataljonschef vid västfronten. Hans antagonist, också stridslysten amatörkonstnär men rök- och spritfri, tjänstgjorde faktiskt som korpral och rapportkarl inom samma frontavsnitt. Hitler återbesökte flera av platserna efter den franska kapitulationen 1940. Båda blev för övrigt förmögna på sitt skrivande – men på synnerligen goda grunder fick bara den ene Nobelpriset i litteratur!

 



Plugstreet Wood” 1917.


Västfronten och Ploegsteert idag

Längs den forna västfronten har idag plogar, vägar och bebyggelse dolt de flesta synbara spåren efter de blodiga åren. På några platser har dock krigets ärr bevarats och vissa ställen är till och med avspärrade på grund av blindgångare! Området vid Ploegsteert hyser ett koncentrat av krigets lämningar: skyttegravar, bunkrar, jättelika minkratrar - och så gravar förstås. Den gård som Churchill använde som främre stabsplats finns inte längre. Däremot minner en väggplatta om att här logerade fordom en blivande politisk gigant. His “Finest Hour” was still to come…

 

Västfronten 1915-16.




 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!