Lätta brigadens anfall i slaget vid Balaklava 1854

Den 25 oktober 1854 ryckte brittiska Lätta brigaden fram genom en dal vid Balaklava på Krimhalvön. Runt omkring fanns ryska trupper som massakrerade det galopperande kavalleriet med kanonkulor och granater. Korselden var så förödande att platsen har gått till historien som Dödens dal. Varför genomfördes denna huvudlösa operation?

 

AV REDAKTÖR ALEX SVENSSON



 LADDA NER KARTAN SOM PDF HÄR!

I september 1854 landsteg en brittisk-fransk-osmansk expeditionsstyrka på västra Krimhalvön, fem mil norr om den viktiga ryska flottbasen Sevastopol. Syftet var att inta denna. De allierade tågade söderut längs kusten och i slaget vid Alma besegrade de ryssarna, som därefter drevs tillbaka mot Sevastopol.
  De två överbefälhavarna Fitzroy Somerset (Lord Raglan) och marskalk Jacques de Saint-Arnaud inledde en belägring av staden. Under tiden etablerade britterna sin bas i Balaklava, två och en halv mil österut längs kusten.
  Den ryske befälhavaren, furst Aleksandr Sergejevitj Mensjikov, lät sin armé tåga ut ur Sevastopol mot nordost och lämnade en garnison att försvara staden. Under oktober anlände förstärkningar till Mensjikovs armé och till slut var den större än de allierades.

 

Slaget inleds

Tillit till befälhavarna är viktig. Major Williams Forrest skrev i ett brev hem under Krimkriget: ”Vi har inget förtroende för Lord Lucans generalsegenskaper. Vi är alla överens om att större klåpare änLucan och Cardigan inte existerar. Vi kallar Lucan för det försiktiga aset och Cardigan för det farliga aset.” Här ses Cardigan till häst.

Den 25 oktober inledde Mensjikov ett anfall över floden Tjornaja mot nordöstra Balaklava för att inta britternas bas. Anfallsstyrkan under general Pavel Petrovitj Liprandi närmade sig de positioner längs den låga Vorontsovåsen (som på engelska ofta kallas Causeway Heights) som hölls av osmanska trupper. Han förde befäl över 25 infanteribataljoner, 23 kavalleriskvadroner, tretton skvadroner med kosacker och 66 kanoner. Generalmajor Iosif Petrovitj Zjabokritskijs sju bataljoner och fjorton kanoner vid höjden Fedjuchinyje gory utgjorde ytterligare stöd. Den totala numerären omfattade tjugotusen infanterister, 3 500 kavallerister och åttio kanoner.
  Ovanpå Vorontsovåsen gick en väg som utgjorde en viktig kommunikationsled för britterna, eftersom den var den enda riktiga vägen från Balaklava upp till det belägrade Sevastopol. De osmanska soldaterna hade börjat bygga sex redutter längs åsen för att skydda vägen och försvara Balaklava. Anläggningsarbetena hade dock inte fortskridit särskilt långt. Nio tolvpundsfartygskanoner understödde dessa positioner. Efter ett kraftigt bombardemang drevs de osmanska trupperna ut ur redutt nummer ett och förlorade då ungefär fyrahundra av garnisonens femhundra man.
  Lord Raglan befann sig i sitt högkvarter på berget Sapun och insåg att Balaklava och vägen till Sevastopol var hotade. De enda brittiska förbanden mellan den ryska styrkan och hamnen var 93. högländarregementet och en liten marinkårsstyrka samt de två kavalleribrigader som hade sina läger i dalen. Raglan beordrade därför 2. och 4. divisionerna att tåga ned från sina läger utanför Sevastopol för att ge understöd.

Richard Caton Woodvilles kända målning visar Lätta brigadens anfall. Från de omgivande höjderna besköts brigaden av häftig kanon- och gevärseld från de flankerande ryska trupperna.

Tunga brigadens anfall

Efter ryssarnas framgångsrika anfall mot de osmanska trupperna i redutt nummer ett lämnade garnisonerna i de andra försvarsverken sina positioner och begav sig till Balaklava. Under tiden förflyttade sig tretusen ryska kavallerister under befäl av Ivan Ivanovitj Ryzjov från Norra dalen till Vorontsovåsen med syftet att avancera genom Södra dalen för att ockupera Balaklava. Samtidigt rörde sig brittiska Tunga brigaden (niohundra kavallerister under befäl av generalmajor James Scarlett) österut in i Södra dalen.
  Så fort de bägge styrkorna kunde se varandra beordrade Scarlett sin brigad att anfalla ryssarna. Ryzjov spred ut sin linje och lät flankerna gå in bakom britternas två linjer. En brittisk efterstyrka anlände och utdelade ännu en stöt mot ryssarnas flank, vilket avgjorde striden. Kapten Edward Hamley berättar: ”Då – det såg nästan ut som om det hände samtidigt på ett ögonblick – gav hela den ryska styrkan vika och flydde, snabbt och i oordning, bortom kullen och försvann där bakom fyra eller fem minuter efter att den hade ryckt fram över dess krön.”
  Före striden med Tunga brigaden hade en rysk styrka avdelats för att bege sig till Balaklava. Vägen dit blockerades dock av 93. högländarregementet, som formade en linje tvärs över fiendens framryckningsväg. Krigskorrespondenten William Russel kallade den en ”tunn röd linje toppad av stål”. Ryssarna övergav tanken på att inta Balaklava.

 

Orderförvirring

Ryzjovs ryska kavalleri drog sig tillbaka över Vorontsovåsen och längs Norra dalen för att på Fedjuchinyje gory inta position bakom ett batteri med åtta kanoner. Raglans stab på berget Sapun såg att ryssarna också vidtog förberedelser för att flytta iväg de fartygskanoner som de hade erövrat från osmanerna i redutterna. I redutterna fanns ryskt kavalleri och infanteri. De två infanteridivisionerna hade fortfarande inte nått ända ned i dalen, så den enda styrka som fanns tillgänglig för att förhindra bortförandet av kanonerna var kavalleridivisionen.
  Klockan 10:45 dikterade Raglan en order till divisionsbefälhavaren George Bingham (Lord Lucan): ”Lord Raglan önskar att kavalleriet snabbt rycker fram till fronten och försöker förhindra att fienden bär iväg kanonerna. Hästartilleritrupp kan följa med. Franskt kavalleri är på din vänstra sida. Omedelbart.” Kapten Lewis Nolan anförtroddes att överlämna ordern till Lucan. Orderns innehåll visade sig vara obegripligt för Lucan, eftersom ryssarnas förehavanden med kanonerna i redutterna inte kunde ses nedifrån dalen. Lucan frågade därför Nolan vilken fiende och vilka kanoner Raglan syftade på. Nolan ska då ha pekat nonchalant österut och svarat oförskämt: ”Där är din fiende. Där är dina kanoner, Ers nåd.” Den personliga relationen mellan Nolan och Lucan hade länge varit spänd, så någon ytterligare förklaring av Raglans avsikt fick inte Lucan.
  Raglan hade dittills under fälttåget avstått från att använda kavalleriet offensivt, vilket hade orsakat avsevärd frustration i kavalleridivisionen. Lord Lucan hade fått öknamnet ”Lord Look-on” och när han nu fick en order ville han inte fördröja genomförandet. Han red iväg till James Brudenell (Lord Cardigan) och beordrade denne att med Lätta brigaden anfalla ryssarnas kavalleri och artilleri längst bort i Norra dalen, två kilometer bort. Cardigan genmälde: ”Tillåt mig påpeka för Er att det står ett batteri längst bort och ett batteri på ömse sida och att terrängen är fylld med ryska gevärsskyttar.” ”Jag vet”, svarade Lucan, ”men Lord Raglan vill ha det så. Vi har inget annat val än att lyda.”



Denna målning av Richard Caton Woodville visar hur 11. husarregementet i Lätta brigaden når fram till det ryska artilleriet.

Lätta brigadens anfall

Cardigan beordrade kavalleristerna att sitta upp och inledde anfallet omkring klockan 11:15. Brigaden ryckte fram i trav och kom under beskjutning inom några få minuter. Granater, kanonkulor och gevärskulor från de flankerande ryska styrkorna dödade hästar och ryttare. Efter fem minuter kom brigaden inom skjuthåll för de åtta kanonerna i bortre änden av dalen. Brigaden utgjorde ett mycket enklare mål för dessa kanoner, eftersom dessa kunde beskjuta brigadens hela etthundra meter breda linje i stället för dess flank. Förlusterna steg dramatiskt, vilket gjorde att ryttarna automatiskt ökade takten tills brigaden galopperade fram och ordningen förlorades. När brigaden väl hade nått fram till kanonerna hade den förlorat hälften av sitt manskap. Den franske generalen Pierre Bosquet betraktade manövern och utbrast förbluffad: ”Det är magnifikt, men det är inte krig. Det är galenskap.”
  Menige James William Wightman från 17. lansiärregementet berättar: ”Helvetet hade brutit loss framifrån och från båda flankerna, och det fortsatte under de minuter – de verkade som timmar – som gick medan vi avverkade de två kilometerna fram till fiendens ställningar. De uppbrutna och snabbt glesnande leden upphävde vilt skrällande hurrarop som lät så mycket högre när skrot och granater från batteriet slet upp stora hål bland oss och den flankerande muskötelden från båda sidor fällde hästar och män.”
  När Lätta brigaden nådde fram till dalens ände störtade den rakt in i ryssarnas artillerilinje och mejade ned de artillerister som inte hade flytt. Den ryska kavalleristyrkan drevs tillbaka. När anfallet var genomfört återvände Lätta brigaden samma väg som den hade kommit. Många av britterna retirerande ensamma eller i små grupper. En av dem som återvände ensam var Cardigan, som yttrade: ”Jag har förlorat min brigad.”
  Klockan 12:00 hade de flesta av brigadens överlevande återvänt. Dess beridna styrka uppgick nu till endast 195 officerare och soldater, jämfört med de ursprungliga 676. Förlusterna uppgick till 294 man, varav 113 dödade, 134 sårade och 47 tillfångatagna eller saknade. 475 hästar hade dött och 42 skadats. Hela drabbningen inte varat i mer än tjugo minuter.
  Även om 1. och 4. brittiska infanteridivisionerna nu fanns i dalen redo att anfalla Vorontsovåsen vidtogs inga ytterligare åtgärder. Ryssarna utövade kontrollen över åsen och vägen, men lämnades i fred. Även om slaget inte blev den fullständiga seger som Liprandi hade hoppats på innebar det att de allierades möjlighet att röra sig till och från Sevastopol allvarligt begränsades.


I 1850-talets Storbritannien var det rikedom och inflytande som avgjorde ens militära karriär. Officersfullmakter kunde köpas. Raglan saknade den erfarenhet som hade behövts för att föra befäl över en hel armé. Han hade aldrig lett ett förband större än en bataljon och under sina femtio tjänsteår hade han mest ägnat sig åt stabsarbete. Han hade huvudsakligen sitt adliga ursprung att tacka för den militära karriären. Av Lord Raglans fem adjutanter var fyra brorsöner och en var en ingift släkting. Ingen av dem hade någon erfarenhet av stabsarbete, utan hade fått sina tjänster enbart genom nepotism. Denna trägravyr ur The illustrated London news i november 1854 visar Lord Raglan och general François Certain Canrobert vid den franska positionen framför Sevastopol.
SVENSKT HISTORISKT BILDARKIV

Vems var felet?

Raglan formulerade sin order alldeles för vagt och borde dessutom ha insett att Lucan bara hade begränsad överblick av slagfältet. En mer detaljerad order, exempelvis med detaljer om kanonernas belägenhet, hade varit på sin plats. Stabsadjutanten Nolan borde dessutom ha visat större beredvillighet att förtydliga den skrivna ordern. Blind orderlydnad gjorde resten.
  Norman F. Dixon karakteriserar Raglan i #Misslyckandets män# som ”en extremt introvert personlighet. Så motbjudande var det att ha någon direkt kontakt med medmänniskor, att han knappt kunde förmå sig att utfärda en order; och när han ändå gjorde det, formulerades den på ett sådant sätt att en väldig klyfta uppstod mellan hans önskningar och fattningsförmågan hos dem ordern avsåg.”
  Lätta brigadens öde vid Balaklava visar verkligen att den gamla devisen om att de brittiska soldaterna under Krimkriget var ”lejon ledda av åsnor” har fog för sig.

 

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!