Reinhard Heydrichs inblandning i Förintelsen känner vi till. Hans karriär som stridspilot i Luftwaffe är däremot betydligt mindre känd. Flyghistoriker Christer Bergström avslöjar sanningen om Heydrichs bakgrund.

 

 

 

Reinhard Heydrich i sitt flygplan ”gelben 3”, vars nummer kan anas på flygplanskroppen. Flottiljens emblem syns också


 

Reinhard Heydrich var en av huvudpersonerna vid Wannseekonferensen där nazisterna drog upp huvudlinjerna för Förintelsen. Mellan hösten 1941 och våren 1942 utvecklade han i egenskap av ”riksprotektor” i Böhmen Mähren en våg av terror mot de ockuperade tjeckerna. I maj 1942 utsattes han för ett attentat av motståndsrörelsen, och avled den 4 juni i sviterna av skadorna. Nazisterna svarade med de ökända massakrerna i byarna Lidice och Lezáky. Vad som är mindre känt är att denne excentriske naziledare kunde ha mött döden i strid långt tidigare. Sida vid sida med sitt uppdrag som chef för RSHA deltog han nämligen i olika omgångar som jaktflygare i Luftwaffe – om än inte med särskilt stor framgång.

 

Tiden i Norge

I mitten av april 1940 tog den tyska jaktflottiljen II./JG 77 i Norge emot två nybakade jaktflygare från jaktflygskolan i Werneuchen. Den ena var den 36-årige chefen för den nazistiska säkerhetstjänsten RSHA, Reinhard Heydrich, som försetts med kaptens grad (Hauptmann). Den andre var hans jaktflyglärare från Werneuchen, fänrik (Leutnant) Frank-Werner Rott, som hade i uppdrag att skydda Heydrich under stridsflygningar.

- Heydrich var riktigt framåt som jaktflygare, berättade Rott, men tillade:

- Huruvida det berodde på att han inte var riktigt medveten om farorna, kan jag inte uttala mig om.

Heydrich tjänstgjorde i II./JG 77 i ungefär fyra veckor. Han deltog på flertalet stridsuppdrag med förbandet över Norge vid den här tiden. Det är troligt att hans första luftstrid ägde rum den 16 april 1940, när fänrik Rott sköt ned en brittisk Lockheed Hudson. Detta var ett tvåmotorigt bombflygplan och kustspaningsflygplan, ett ganska lätt byte för tyskarna som flög Messerschmitt 109-jaktflygplan. Vid den här tiden mötte II./JG 77 huvudsakligen små formationer av förhållandevis föråldrade brittiska bombflygplan över Norge, och förbandets egna förluster var mycket små. Faktum är att mellan mitten av april och mitten av maj 1940 tillfogades II./JG 77 endast två stridsförluster.

Däremot kvaddade Heydrich ett av förbandets flygplan. Det var den 13 maj 1940 som han misslyckades vid en start från Stavangerbasen vid Sola och kraschade sin Messerschmitt 109 E-1. Heydrich överlevde kraschen men blev själv skadad och valde att återvända till Tyskland.

 

Luffwaffe-flygplan med SS-runor

Ett drygt år senare prövade han återigen lyckan som jaktflygare. Först var det i flottiljen I./JG 1, som var förlagd vid Wangerooge med uppdrag att skydda området vid norra Holland och Tyska bukten från inflygningar av brittiska bombflygplan. Vid den här tiden hade britterna förlagt huvuddelen av sina bombflygningar till dygnets mörka timmar, och USA hade ännu inte dragits in i kriget, så för ett dagjaktförband som I./JG 1 var det en ganska lugn tid. Förbandet genomförde regelbundna patrulluppdrag, men stridskontakt hörde till undantagen, och när så skedde var det – liksom för II./JG 77 – med små grupper av brittiska bombflygplan utan jakteskort. Under maj och juni 1941 förtecknades I./JG 1 för fem nedskjutningar och tillfogades en enda egen stridsförlust.

Heydrich hade vid den här tiden befordrats till Luftwaffe-major. Han flög en särskild Messerschmitt 109 som markerats med en ”SS-runa” på flygkroppens sida. Men hans tjänstgöring i I./JG 1 slutade lika snöpligt som i II./JG 77 ett år tidigare. När han vid ett tillfälle skulle parkera sin Messerschmitt 109 i ett splitterskydd, felbedömde han vinkeln och klippte av båda vingspetsarna genom att träffa splitterskyddets båda sidor.

 

Kriget flyttar österut

Uppenbarligen skamsen över sin föga ärorika insats till Rikets luftförsvar, lämnade Heydrich I./JG 1. Av allt att döma var han dock fast besluten att upprätta sin heder som jaktflygare. Han hade ännu inte ens blivit dekorerad med järnkorset!

Den 22 juni 1941 invaderade Tyskland Sovjetunionen. Det tyska flygvapnet överträffade vida sin sovjetiske motståndare i fråga om stridstaktik, flygplanens kvalitet och flygarnas erfarenhet. Från östfronten kom det rapporter om enorma framgångar för de tyska jaktflygarna. Heydrich vände sig till Ernst Udet, Luftwaffes fälttygmästare - högsta ansvarig för materielinspektionen - och denne banade väg för den dittills ganska misslyckade jaktflygaren. Udet försåg t.o.m. Heydrich med en ny Messerschmitt 109. Med denna begav han sig omkring den 20 juli 1941 till östfronten och hans gamla förband II./JG 77.

Det var under dessa julidagar 1941 som Heydrich fick i uppdrag av Hermann Göring - Luftwaffe-chefen och den näst högste i nazi-hierarkin – att ta fram ett utkast till en ”slutgiltig lösning av judefrågan”. Måhända förstärktes Heydrichs hat mot judarna av vad han upplevde som stridsflygare i Sovjetunionen – som enligt den nazistiska propagandan leddes av ”judiska bolsjeviker”.

De tyska jaktflygarnas onekligen stora framgångar vid den här tiden kan huvudsakligen tillskrivas Messerschmittflygarnas mycket stora stridserfarenhet. Detta var något som vilket flertalet sovjetiska piloter vid den här tiden saknade. Men Heydrich kunde knappast heller räknas till de erfarna piloternas skara.

 

En Me109:a ur Jagdgeschwader 77.

 

På jakt efter järnkorset

Enligt Heydrichs rasistiska fördomar var de sovjetiska flygarna ett slags ”undermänniskor” som man inte behövde frukta i luftstrid. Ironiskt nog skulle ett av andra världskrigets mest framgångsrika flygaress på den allierade sidan – ryssen Aleksandr Pokrysjkin – på ett högst påtagligt vis demonstrera för Heydrich hur galen denna uppfattning var.

 

Tisdagen den 22 juli 1941 – bara ett par dagar efter det att Heydrich anlänt till östfronten – startade han på ett stridsuppdrag på den rumänsk – sovjetiska fronten. Heydrich flög tillsammans med fänrik Joachim Deicke. Klockan var ungefär två på eftermiddagen och över radion informerades de två tyska jaktflygarna om att en formering sovjetiska bombflygplan anföll tyska broar över floden Dnestr vid Jampol. Det var nio enmotoriga Su-2:or från den sovjetiska bombflottiljen 210 BBAP. Deicke och Heydrich satte full fart mot det angivna området. Ganska snart fick de syn på Su-2:orna. Dessa var skyddade av två I-16-jaktflygplan.

I-16-pilotena gick omedelbart till motanfall och lyckades hålla Messerschmittarna borta från bombflygplanen. Men I-16 var påtagligt underlägsen tyskarnas Messerschmitt 109, och ganska snart var de sovjetiska förarna i riktig knipa.

Men bombflygplanen var också försedda med höghöjdsskydd i form av två MiG-3-jaktflygplan från jaktflottiljen 55 IAP. En erfaren tysk rotetvåa skulle ha hållit utkik efter dem. Men uppenbarligen hade Heydrich bara ett för ögonen – att vinna en luftseger mot antingen en av de gamla I-16-kärrorna eller ett av bombflygplanen.

 

En övermäktig fiende

De båda MiG-3:orna spakades av löjtnant (starshij lejtenant) Aleksandr Pokrysjkin och fänrik (mladshij lejtenant) Leonid Dijatjenko. Pokrysjkin hade vid det här laget redan lagt fyra fiendeflygplan för sina vapen. Han var utan tvekan en av det sovjetiska flygvapnets mest begåvade jaktpiloter. När kriget slutade hade han kommit upp i ett sammanlagt antal av 59 bekräftade luftsegrar och hamnade därmed på andra plats bland de allierades jaktflygaress under andra världskriget (efter Ivan Kozjedub, också han en ryss).


Pokrysjkin störtade sig ned bakom Heydrichs Messerschmitt 109 och sköt ned denna redan med den första kulkärven. Efteråt gav han följande lakoniska kommentar: “Den tyska piloten flög mycket oförsiktigt.”

Pokrysjkins anfall kom så plötsligt att Heydrich aldrig hann uppfatta varifrån beskjutningen kom. Efteråt rapporterade han att han måste ha blivit träffad av luftvärn! I alla händelser hade han turen i oturen att lyckas kraschlanda sin illa tilltygade Messerschmitt 109 E-7 (Werknummer 3765) i ingenmansland.

När tyskarna fått klart för sig att ingen mindre än Gruppenführer Heydrich hade blivit nedskjuten, organiserades en styrka som begav sig till platsen där Messerschmitten gått ned. De fann en omskakad Heydrich och förde honom snabbt med sig tillbaka till tryggheten.


Reinhard Heydrich på Sola vid Stavanger.

 

Sista striden

Det verkar som om Heydrichs självförtroende som jaktflygare aldrig hämtade sig igen efter mötet med det sovjetiska flygaresset Pokrysjkin. Heydrich lämnade II./JG 77 och begav sig till ett annat jaktförband på östfronten, III./JG 52. Men inte heller där blev han särskilt långvarig.

Heydrich placerades som rotetvåa åt fänrik Adolf Dickfeld, en av de bästa flygarna i III./JG 52. Uppenbarligen flög Heydrich bara ett uppdrag med III./JG 52. Dickfeld berättar hur han bekymrat försåg SS Gruppenführern med några viktiga råd inför deras första gemensamma stridsflygning:

- Jag gav Heydrich en tydlig beskrivning av vad han kunde vänta sig om det kom till strid och underströk hur viktigt det var att han höll sig intill mig hela tiden. Jag talade om för honom att om det skulle komma till en situation där det handlade om liv eller död, var det bättre att fly än att ge sig in på äventyrligheter med Ivan, eftersom de absolut var bättre än en Gruppenführer.

 

På flykt

Heydrich verkar ha tagit Dickfelds ord litet bokstavligt. De båda hamnade i strid med tolv sovjetiska flygplan. Som rotetvåa var det Heydrichs uppgift att skydda Dickfeld från anfall bakifrån, och när striden började anropade Dickfeld:

- Vit 4, håll dig nära men skjut inte ännu!

I nästa stund var Heydrichs Messerschmitt försvunnen. Dickfeld fick utkämpa striden med de tolv sovjetiska flygplanen helt på egen hand. Han klarade sig tack vare sin stora skicklighet (Dickfeld tillskrevs långt mer än 100 luftsegrar under kriget och lever än idag), men var något undrande när han efteråt landade på flygbasen och upptäckte att Heydrich stod på marken för att ta emot honom.

- Vart tog ni vägen, frågade Dickfeld.

Med en skamset ansiktsuttryck svarade Heydrich:

- Allt gick för fort för mig och jag ville inte störa er, så jag flög tillbaka hem!

Strax efteråt fick Dickfeld en skarp reprimand av sin förbandschef för att ha ”övergett en så viktig person som Heydrich”!

- Nästa morgon, berättar Dickfeld, försvann den He 111 som Heydrich anlänt med i riktning mot Tyskland, med en Gruppenführer ombord. Jag såg honom aldrig mer.

Några veckor senare utnämndes Heydrich till riksprotektor i Böhmen-Mähren.


 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!