AV PATRIK NILSSON

Ett brinnande kors på blå botten. Det var han som skapade den svenska flaggan. Han slogs med Engelbrekt, den store upprorsmakaren som ledde de svenska och finska bönderna i uppror mot fogdeväldet. Han bekämpade den katolska kyrkan, adelns självsvåld och strävade efter ett svenskt östersjöimperium. Om Gustav Vasa var den svenska nationalstatens fader, så var Karl Knutsson Bonde dess farfar. 


Krigaren – riksbyggaren – slaktaren

Sedan de nordiska rikena slutits samman i Kalmarunionen sökte kronan med alla medel stärka sin ställning. Utrikespolitiskt genom att beskära handelsförbundet Hansans makt över handel och köpenskap, inrikespolitiskt tillsattes i allt högre grad kungatroget, oftast utländskt, folk som fogdar och befälhavare i de nordiska länderna. Stärkandet av centralmakten hade en lång rad förlorare: den lokala aristokratin som utestängdes från de inkomstbringande ämbetena; bergsmän och hantverkare som inte längre fick avsättning för sina produkter på grund av de ständiga handelskonflikterna; allmogen som tvingades betala allt högre skatter för att finansiera större härar och befästningsanläggningar. Sommaren 1432 var Erik av Pommern fortfarande djupt involverad i kamp mot tyska furstar och Hansan, när plötsligt och oväntat unionen kom att skaka i sina grundvalar. En allmän resning bröt ut i Sverige och när upproren väl klingat av var unionskungen Erik av Pommern reducerad till en ilsken sjörövare på Gotland och Sverige hade en ny stark man som hade ett oberoende svenskt rike med intressen för utvidgningar österut på programmet – Karl Knutsson Bonde.

 

Den bortglömde riksbyggaren

Vi firar numera Sveriges nationaldag till åminnelse av Gustav Eriksson Vasas intåg i Stockholm 1523. Denne svenska adelsman lyfte upprorsfanan mot förhatliga ockupanter, berövade kyrkan dess makt, tuktade adeln, kväste bönderna, stärkte kronan och gav projektet Sverige en rivstart. En riktig landsfader!
 

Så brukar man i allmänhet beskriva Gustav Vasas betydelse för den svenska historien. Och förvisso har det funnits en kung som besegrade danskarna och upphävde Kalmarunionen, gav sig på kyrkan, brände upproriska bönder på bål, introducerade den svenska flaggan, lade grunden för en alltmer utpräglad nationalism. Han planerade sin maktbas med Östersjön som nav, stärkte stödjepunkterna i Finland för att bygga upp en stormakt genom interventioner i Baltikum och Ryssland. Men hans namn var inte Vasa, hans namn var Bonde – Karl Knutsson Bonde.

Nämn någon så betydelsefull person i något lands historia som får så litet utrymme! Det blir inte lätt. Karl Knutsson Bonde är en fascinerande personlighet – en renässansfurste före renässansen. En imperiebyggare utan imperium. En kyrkoreformator före reformationen. Hans liv är som den mest spännande roman. Oavbrutet krigande, oavbrutet konspirerande. Mord, dråp, avrättningar, sammansvärjningar, uppror och revolter avlöste varandra. Såta vänner ena dagen, dödsfiender den andra. Allt en fabulerande romanförfattare drömmer om. Men Karl Knutsson Bonde är förvisso inget fantasifoster. Hans slogs med Engelbrekt, röjde sina fiender ur vägen vare sig de befann sig rikligt rustade på slagfältet eller sovandes i sängen. Alla gick de samma bistra öde till mötes. Han hade en idé – en stark svensk kungamakt, med sig själv på tronen.


Den främsta anledningen till att vi i dag inte känner bättre till en av vår historias mer betydelsefulla personligheter är kanske egentligen bara en: Karl Knutsson Bonde var, om uttrycket tillåts, ett svin. Eller om man vill uttrycka sig lite mera bildat: av en machiavellisk furstetyp (och detta innan Niccolò Machiavelli skrev sin berömda lärobok för framgångsrika furstar i hänsynslös maktutövning). Ingen utomstående betraktare har skrivit ”kung Karl den unga hjälte” om Karl VIII (däremot producerade han själv en hel del i den riktningen). Ändå var han mycket ung, bara 27 år gammal, när han började dominera den politiska scenen. Men när den svenska lärobokshistorien skulle skrivas i början av 1800-talet ville man plocka fram ädla hjältar som nationalikoner för att förgylla vårt förflutna. Här fanns det ingen plats för Karl VIII. Hans fullkomligt avgörande insatser glömdes bort. Det är sannerligen dags att plocka fram dem igen. Denna månads förmånsbok är den hittills viktigaste historieboken SMB kunnat presentera, den första samlade biografin över den bortglömde riksbyggaren.

 

I skuggan av Engelbrekt

Den tidiga sommaren 1434 reste Engelbrekt Engelbrektsson upprorsfanan mot unionskungens fogdar. Det blev ett bondeuppror som skiljde sig från tidigare bonderesningar, dels genom sin omfattning, dels genom att det lyckades så fullständigt. Den svenska allmogen (även om ledningen utgjordes av lågadel) kom för all framtid lära sig att de var en politisk kraft att räkna med, att våld och tredska kunde löna sig. Engelbrekt lyckades organisera de lätt beväpnade massorna i stora och långa fälttåg. Borgar i Dalarna intogs, plundrades och brändes varpå upproret spred sig som löpeld. Efter två månader kontrollerade han större delen av Svealand. Samtidigt startade Erik Puke, Engelbrekts allierade från Korsholm i Finland, uppror i Norrland. Den snabba händelseutvecklingen låter oss ana att revolten nogsamt hade planerats och att de svenska riddarna höll sig avvaktande, i den mån de inte aktivt deltog i revolten. Engelbrekt delade upprorshären på tre täter som marscherade iväg över Götalandskapen. Borgarna kapitulerade eller antändes. Överallt reste sig allmogen. Erik av Pommern, som var upptagen med krig i söder, hade få motmedel till hands och tvingades sluta stillestånd med sina egna undersåtar. Löften gavs och togs. Erik utnämnde en rad inhemska män till nya poster, däribland den blott 27-årige Karl Knutsson Bonde till marsk, chef för rikets trupper.



Striderna under 1400-talet var blodiga och komplicerade. Allmogen hade lärt sig gripa till vapen under Engelbrekt. Karl Knutsson själv slog till hårt mot bönderna under sin fejd med Erik Puke 1437, men hans riddare fick problem i de djupa skogarna. Tio år senare hade han lärt sig läxan och kom att tala till bönderna genom en tidig form av nationalism. Biskop Thomas mäktiga strof ”frihet är det bästa ting, som sökas kan, all världen kring” uppkom just vid den här tiden, helt i Karl Knutssons anda. Illustration: Alf Lannerbäck



Varför Karl Knutsson utnämndes till den kanske mest betydelsefulla posten i Sverige vid den här tiden, vet vi inte. Kanske var det för att han var landets rikaste man. Eller för att han var så pass ung. Hur än Erik av Pommern hade räknat, så hade han räknat fel.

Kungens eftergifter var inte tillräckliga (och löftena uppfylldes bara till viss del). 1436 bröt ett nytt uppror ut – denna gång under delad ledning mellan Engelbrekt och Karl Knutsson, som omgående tackade Erik av Pommern för visat förtroende genom att inta Stockholm.

Utvecklingen blev turbulent. Engelbrekt mördades, men upproret blev trots det en nära nog fullständig framgång. Erik av Pommern tappade kontrollen över Sverige. Det gällde nu för de olika stormännen att gripa så mycket makt och inflytande det bara gick. Karl Knutssons agerade snabbt. Erik Puke försökte överta Engelbrekts position som bondeledare – Karl Knutsson bekämpade honom och skickade upp sin armé mot bondehären i Dalarna. Allmogen segrade! Karl Knutsson ingick stillestånd med Puke, men med hjälp av en smula list och löftesbrott lyckades han gripa den intet ont anandes Puke som tämligen omgående avrättades i Stockholm. Tillfångatagna bönder brändes som varning åt andra. Om Engelbrekt visat bönderna att de hade makt, visade Karl Knutsson att den makten hade sina begränsningar om de bara mötte en härförare som var tillräckligt väl rustad, och tillräckligt hänsynslös. Karl Knutsson kunde, efter att ha manövrerat ut även andra tidigare allierade, utropa sig till riksföreståndare. Han är den första vi känner med den titeln.

Erik av Pommern var fosterson till unionsdrottningen Margareta. Hans kraftfulla politik med syfte att stärka den nordiska kungamakten på Hansans och den inhemska adelns bekostnad kom till slut att kosta honom kronan.

Kristofer av Bayern var systerson till Erik av Pommern och hade tidigare tjänstgjort hos den tyske kejsaren. Hans eftergifter till den svenska högadeln gjorde att unionen höll ännu en tid. Den lagsamling som utarbetades under hans tid kom att bestå långt in på 1700-talet.

Men ännu hade han inte tillräckligt med inflytande för att helt kontrollera händelseutvecklingen. Då även det danska riksrådet revolterade, avsattes Erik av Pommern och ersattes med Kristofer av Bayern. Det svenska riksrådet, som av princip inte hade något emot en utländsk kung som bara lämnade dem tillräckligt med makt och myndighet hemmavid, följde danskarnas val. Unionen bestod och Karl Knutsson Bonde försvann för en tid österut till Viborg där han bidade sin tid och byggde upp sin maktställning. 1448 avled Kristofer. Tiden var mogen för Karl Knutsson att själv gripa makten i Sverige. Vad som följde var en period av mer eller mindre permanent krigstillstånd som slutade med en krossad union, i förlängningen ett försvagat Danmark och ett Sverige som sakta byggde upp ett välde kring Östersjön.

 


En samtida bild från en
omvälvande tid.


 


På en kalkmålning i Rimitos kyrka utanför Åbo har en soldat sjunkit i
hop för en tupplur. Han bär hjälm, en kraftig hillebard, bröst-, arm-
och benpansar. På Karl Knutssons tid fanns det sällan tid för rast och ro.


Karl VIII kom att lägga den grund som systersonen Sten Sture byggde vidare på – och som Gustav Vasa kunde utnyttja för en stark och självständig kungamakt. Karl VIII:s levnadsöde är fascinerande – det gick inte att bli av med honom, hur enträget den inhemska oppositionen eller unionsanhängarna än försökte. Gång på gång tvingades han bort från tronen av en allt starkare allians, bara för att återvända med ännu starkare maktmedel än förra gången. Att han inte lyckades skriva in sig i historieboken som riksgrundaren och landsfadern beror egentligen på att han var så långt före sin tid. Gustav Vasa hade Martin Luther och reformationen att stödja sig på när han förstatligade kyrkans väldiga rikedomar och riket kunde använda prästerna som statstjänare. Det hade inte Karl Knutsson. Inte heller hade adeln topphuggits genom Stockholms blodbad, Sturemorden eller hertig Karls inbördeskrig med vidhängande Linköpings blodbad. Karl VIII hade att ständigt slåss mot två mäktiga krafter; den katolska kyrkan och adelsoppositionen. Samtidigt bidade unionskungen i Danmark ständigt tillfället att återta sin svenska krona.

Senmedeltidens politik krävde sin man. För första gången har vi en biografi över en av vår historias mest intressanta, mest betydelsefulla personer. Dags att studera hur Sverige byggdes, av vem och på vilket sätt. Blodet flyter mellan sidorna.



Viborgs slott


Under sex år satt Karl Knutsson Bonde på Viborgs slott som förstärktes till en av rikets starkaste fästningar. Redan genom födsel och arv var han landets kanske rikaste man, under upproren kapade han åt sig fler förläningar. Under tiden i Finland bytte och sålde han gods för att skapa ett mera sammanhängande komplex runt Östersjön, samtidigt som han mera aktivt började intervenera i Baltikum. Återigen ser vi drag i politiken som återkommer hundratals år senare med ett östersjöimperium.

 


Karl Knutsson lämnar Viborgs slott den 7 maj 1448 för att resa till kungavalet
i Stockholm. Han reste inte ensam – 800 riddare och väpnare följde honom.
Sex veckor senare utropades han under kuppartade former till kung Karl VIII.

  

 

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!