AV BO SUNNEFELDT, FALLSKÄRMSJÄGAROFFICER

På våren 1941 genomförde Nazityskland historiens dittills största luftlandsättningsoperation. Den blev en blodig pyrrhusseger.


I väntans tider

Tyskarnas flygräder började ovanligt tidigt. Annars såg tisdagen den 20 maj 1941 ut att bli ännu en ”vanlig” krigsdag för människorna på Greklands största ö. Den blodröda solen hade precis orkat upp över det azurblå Medelhavet i öster. Snart glödde Kretas höga, snövita toppar och över olivlundar och vackert blommande grönska spred sig ett värmande morgonljus. Himlen var klar som vanligt denna årstid – ändå hopade sig krigsmolnen alltmer: en tysk invasion väntades i närtid. 






Tyska transportplanet Junkers 52


Kriget hade gått dåligt för de allierade. Grekland var det senaste i raden av länder som tvingats in under axelmakternas ok. En ditsänd undsättningskår, främst bestående av trupp från Nya Zeeland och Australien, hade bara en knapp månad tidigare fått evakueras till Soudaviken på Kreta. Denna vårmorgon bestod öns försvarare av en brokig skara om cirka 47 000 man: främst omfattande de från fastlandet evakuerade soldaterna från samväldet, men också en brittisk styrka, 9 000 grekiska rekryter, 1 200 gendarmer och 3 000 beväpnade civila. En stor del av soldaterna hade dock ickestridande befattningar och bristen på tyngre vapen var skriande. Öns egna soldater hade inte kunnat lämna fastlandet efter att ha insatts i striderna där.  

            
              
     
                  Tyska fallskärmsjägare i planet                  Uthopp! (Bild ur den tyska 
                                                                                    soldattidningen
Signal.)

 

 

Fallskärmar över Kreta

 

 

Angrepps- och försvarsplaner

Såväl brittiska som tyska strateger hade tidigt insett den 26 mil långa och 6 mil breda öns betydelse som operationsbas i östra Medelhavsområdet. Härifrån kunde till exempel såväl de för tyskarna viktiga rumänska oljefälten som britternas egyptiska baser nås med bombflyg. Britterna hade herraväldet till sjöss - även om det endast gällde nattetid, då det överlägsna tyska flyget inte kunde verka. Detta i kombination med avsaknaden av lämpliga fartyg gjorde en tysk kustinvasion omöjlig. General Kurt Student, skapare av och chef för de tyska luftlandsättningsförbanden ingående i Görings flygimperium, agerade dock ivrigt tillsammans med sin chef för ett luftburet anfall. Ett lyckat sådant skulle också kunna återskapa glansen kring Luftwaffe efter misslyckandet vid slaget om England. Hitler, som hade det stundande anfallet på Sovjetunionen i fokus, var emellertid inte beredd att splittra de militära resurserna. Klartecken gavs dock för en snabb insats med begränsade förband.




Många fallskärmsjägare stupade redan i samband med hoppet
.


”Operation Merkur” innebar att med drygt 4 000 fallskärmsjägare i en första luftlandsättning med glidflygplan och fallskärm ta flygfältet Maleme och terrängen vid staden Chania i väster, för att med knappt 4 000 i en andra våg samma dag ta flygfälten vid städerna Rethymnon och Heraklion. Därefter skulle 14 000 man - huvuddelen av en bergsdivision - flygas in och de resterande försöka ta sig sjövägen till öns då förhoppningsvis erövrade hamnar. Lokal styrkeöverlägsenhet och överraskning var viktiga delar i planen. Tyskarna hade dock totalt missbedömt försvararnas styrka. Även överraskningsmomentet var borta: öns bergiga och oländiga terräng bjöd inte på många alternativa luftlandsättningsplatser. Dessutom hade chefen för samväldesstyrkan Creforce, general Bernard Freyberg, tillgång till tysk signaltrafik via den topphemliga dekrypteringskällan ”Ultra”… Försvaret var förstås planerat i enlighet med denna insikt - med ett par viktiga undantag: stridsidén saknade snabba, beslutsamma motanfall och Freyberg tolkade Ultra så att huvudinvasionen skulle ske från havet. Detta skulle komma att visa sig ödesdigert.

 

 


Stora tyska flygplansförluster.

 

Soldater från skyn!

Flygräderna var snart över och de soldater som rutinmässigt tagit skydd skulle just återgå till sina vanliga morgonbestyr. Några minuter i åtta hördes emellertid åter det dova ljudet av flygmotorer. In över Maleme och Chaniaområdet dånade plötsligt tyska bombplan och fällde sin dödsbringande last över främst luftvärnsställningarna. Strax därefter såg de försvarande nyzeeländarna där, hur flera mörka plan med långa vingar tyst och kusligt svepte in över dem på låg höjd: glidflygplan! 
  

Tyska fallskärmsjägare tar fångar.


För fallskärmsjägarna i nästan 500 anflygande tyska transportplan återstod endast några minuter till uthopp. Deras käcka visa Rot scheint die Sonne hade för länge sedan tystnat – men blodröd skulle dagen snart bli på annat sätt... ”Fertigmachen!” Hoppmästarens order slet sönder det monotona flygplansmullret och tjänade som ett verbalt piskrapp. Soldaterna, eliten av tysk ungdom, reste sig på utrustningstunga ben och hakade fast fallskärmarnas utdragslinor i en takstång. Dånet av hundratals motorer vräkte in med fartvinden när sidodörren öppnades. Himlen och soldathjärtan vibrerade. ”Fertig zum Absprung!” Den förste hopparen i respektive lag klev fram i dörren. Framtiden - i såväl männens tankar som för många av dem i praktiken – var komprimerad till nuet. Från hopphöjden på bara cirka 100 meter var markens detaljer lätta att se; inklusive eldgivningen från försvararnas luftvärn… Flygplansskuggorna svepte som spöklika händer över de vita husen och dess förskräckta invånare. Farten minskades. Några långa sekunder senare ljöd en hornssignal och ut i ”krucifixställning” kastade sig de första representanterna för förbandet med en dykande, hakkorsgripande örn som symbol.Många hade bara några minuter kvar att leva.


Fallskärmsjägare under stridspaus.

 


Slaget avgörs vid Maleme 

De fåtal brittiska plan som kunnat avvaras för Kretas försvar hade nyligen ”räddats” över till striderna i Afrika. RAF gjorde skäl för soldathumorns uppgivna smeknamn: Rare as Fairies (”Sällsynta som älvor”)! Väl så allvarligt var att Freyberg förbjudits att förstöra flygfälten: ”de kunde ju komma till pass senare”. Boforsluftvärn och några artilleripjäser fanns visserligen, men bristen på transportmedel och stridsvagnar för snabba, kraftfulla motanfall – viktiga vid strid mot lufttrupp – var stor. Dessutom var de högre befälhavarna skolade i västfrontens statiska strider 25 år tidigare. De enskilda förband bland vilka fienden landade, kämpade dock med iver i ren självbevarelsedrift. Förvirrade, lokala strider, inte sällan på närstridsavstånd, utkämpades i hettan bland olivlundar, raviner och småbyar. De fallskärmsburna jägarna var ytterst sårbara i luften och innan de återsamlats. På vissa platser förekom därför ren massaker och flera tyska chefer stupade tidigt. Stridernas inledning kännetecknades av stor tapperhet och många tyska offer – men också av flagranta brott mot krigets lagar: fångar sköts av båda parter. I några fall förekom det även att försvarslösa tyskar lynchades av civilbefolkningen.


Imbrosravinen genom vilken många tog sig till evakueringshamnen.


Bergsdivisionens ankomst var helt avgörande för slagets utgång. Detta krävde tillgång till flygfältet vid Maleme, vars nyckel hette Höjd 107. Om denna stod det inledningsvis heta strider. Dåliga sambandsmedel, bristande samordning, svag initiativkraft och återhållna reserver - till följd av felaktig bedömning av risken för en kustinvasion - ryckte segern ur försvararnas händer.

Bergsjägarna började landa vid Maleme redan under påföljande dags eftermiddag. Därmed var slaget i praktiken redan avgjort, trots att såväl den andra vågens luftlandsättningar vid Rethymnon och Heraklion som den tyska sjötransporten krossades. Ännu en tid skulle dock motstånd bjudas vid områden som Fängelsedalen och Galatas. Även bergsbyn Kandanos i väster tillhör de platser som skrivits in i Kretaslagets dystra historia: byn utsattes för hårda repressalier efter att lokal milis bekämpat en tysk motorcykelbataljon. Främst Chania men även Heraklion utsattes för terrorbombning av den typ som Guernica fått genomlida fyra år tidigare. Stridens kaos blev till slut ohanterligt. Den 27 maj, efter således en veckas kamp, gav Freyberg order om evakuering till Egypten.   

 


Evakueringshamnen Sfakion


Evakuering, kapitulation - och motståndskamp!

Befälet över tyskarnas stridskrafter på Kreta utövades av bergsdivisionens chef general Julius Ringel. En evakuering från Chaniaområdet var omöjlig, främst med hänsyn till tyskarnas kraftsamlade anfall i denna riktning. Planen blev istället att evakuera Creforce från den lilla hamnen vid Sfakion på sydkusten. Horder av håglösa, utmattade och hungriga soldater lyckades också mödosamt ta sig de 6-7 milen dit via den smala Imbrosravinen.

Försvararna vid Rethymnon nåddes inte av evakueringsordern. Deras kamp till slutet mot bergsjägarna kan ha styrkt Ringel i uppfattningen att huvudutskeppningen skulle ske i öster. Endast mindre tyska enheter sändes därför mot Sfakion, där tusentals soldater kunde skeppas iväg under några få nätter. Styrkan vid Heraklion evakuerades lyckligt från hamnen där – bara för att senare drabbas av Luftwaffes störtbombare: över en femtedel av soldaterna dödades.

Den tyska kyrkogården på Höjd 107 med vy över flygfältet vid Maleme.



Den brittiska krigskyrkogården vid Soudabukten.



Klockan nio på morgonen den 1 juni kapitulerade de kvarvarande styrkorna. De tusentals soldater som inte lyckats få enkel biljett till Afrika, ingick i de totalt 12 000 krigsfångar som fördes till Tyskland. Ytterligare hundratals män hölls gömda av kretensarna. Tyska repressalier vidtogs omgående mot civilbefolkningen för detta och påstådda övergrepp under invasionen. Tyskarna höll ön till krigsslutet 1945. Aktioner från internt konkurrerande motståndsgrupper under ockupationsåren innebar ytterligare grymma tyska hämndaktioner. Totalt dödades nära 9 000 civila av stridshandlingar eller arkebusering och listan på drabbade byar kan göras lång. Ingen hämnd utkrävdes dock för en brittiskledd gerillagrupps spektakulära kidnappning av en general nära Knossos.

 

Partisanveteran 2008.

 

 


Epilog

Under majstriderna 1941 stupade totalt drygt 1 700 man ur Creforce eller rapporterades saknade. Royal Navy förlorade lika många på de 26 större örlogsfartyg som skadades eller sänktes av tyskt flyg i vattnen kring ön. Med över 3 000 stupade fallskärmsjägare – 40 % av den insatta styrkan (och fler tyska soldatliv än kriget dittills krävt!) – blev Kreta en tysk pyrrhusseger. Inga större tyska luftlandsättningar skedde senare under kriget. Däremot anammades luftlandsättningskonceptet av de allierade. Genom ett ödets ironi kom general Student att bli ögonvittne till de enorma fallskärmsfällningarna vid Arnhem 1944!

 

Nära det berömda Knossos skedde en spektakulär kidnappning. 

 
Härliga badstränder, skönt klimat, hänförande natur och fascinerande mångtusenårig historia, gör idag Kreta till ett populärt, sorglöst turistmål. Gravrika krigskyrkogårdar, monument över avrättade civila och minnestavlor i terrorförstörda bergsbyar erinrar dock om den brutala tid för endast drygt 60 år sedan, då Nazitysklands maktambition hotade en hel världs frihet – och om de människor som fick betala priset.  

 

Monument över avrättade civila, Rethymnon

 


Tyskt samtida fallskärmsjägarmonument. Örnsymbolen, på ön benämnd ”den onda fågeln”, är numera borta. 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!