AV ULF IRHEDEN


Polens armé har traditionellt haft en folklig förankring som få andra. Landets geografiska läge, klämt mellan Ryssland och Tyskland, är en viktig förklaring. Men arméns roll och inflytande har varierat med tiden och de politiska konjunkturerna.


Polacker i uniform har inte bara slagits för det egna landet. Vid flera tillfällen har de dessutom kämpat för den västliga civilisation folket alltid sett sig som en del av. Det fanns polska förband till exempel bland Napoléons legioner. En än mer avgörande insats ägde rum utanför Wiens portar 1683 då en polsk ryttararmé, ledd av kung Jan Sobieski, ilade till den österrikiske kejsarens hjälp. Den polska blixtaktionen räddade Centraleuropa från ottomanskt inflytande; gränsen till sultanens imperium kom att dras på Balkan.

 

Kavalleri mot stridsvagnar

I det polska nationella medvetandet är heller inte landets insatser under andra världskriget glömda. Polens krigsmakt trasades sönder när Hitler inledde världskriget med ett angrepp mot Polen den första september 1939. Några veckor senare föll Stalins Röda Armé in i östra delen av landet. Med tanke på omständigheterna uppbådade landet ett uthålligt försvar, som dukade under för övermakten i början av oktober.

Bilderna av polska kavallerichocker mot tyska pansarvagnar har präglat eftervärldens syn på den traditionstyngda men föråldrade polska krigsmakten. Men resterna av detta försvar bildade viktiga arméförband i exil såväl i London som Moskva. Polacker i uniform deltog i alla vapenslag i några av krigets avgörande drabbningar, både på öst- och västfronten; som piloter i slaget om Storbritannien, som flottister i sjöslaget vid Narvik, som fotsoldater i Italien och Normandie, som fallskärmssoldater över Arnhem. Våren 1945 slog hämndens timme när polska förband i Röda Armén närmade sig Berlin för den avgörande slutstriden.


Infanteridivisionen Tadeusz Kosciuszko i Röda arméns träningsläger
utanför Moskva 1943.



Armén sovjetiseras

Polen återuppstod som nation 1945, styrt av landets kommunistparti med Sovjets stöd. Det var omvälvande år för armén. Under mellankrigstiden, fram till 1939, hade landet mestadels styrts av militärer. Marskalk Józef Pilsudski hade återgett landet dess självständighet efter första världskriget 1918. Hans roll i den polska historien är omtvistad, men han gav landets krigsmakt stort inflytande. Att vara officer i mellankrigstidens Polen var förenat med hög prestige. Nu, 1945, var det andra tider. Polens era som sovjetisk satellit inleddes. Armén sovjetiserades. Den ideologiska kontrollen av befäl och meniga blev strikt. På högre poster ersattes polacker av ryssar. Taktik och övningar kopierades efter sovjetiska förebilder, liksom även uniformerna. Till ÖB utsågs den sovjetiske, men polskfödde, krigshjälten Konstantin Rokossowski, som av Stalin befordrats till marskalk.

Armén blev ett lydigt redskap vid byggandet av kommunismen. I motsvarande grad minskades dess anseende – den sågs av polackerna som ärkefienden Rysslands förlängda arm.



När Józef Pilsudski besegrade Röda armén vid Warszawa 1920 stadfästes
landets självständighet äntligen, trodde man…




Polsk-sovjetisk infanteridivision i marschordning 1943. Det gamla polska
riksvapnet, Örnen, målades på sovjetiska hjälmar av modell/1940.
Polackerna stred väl i Röda armén.

 

Ryssarna skickas hem

Efter 1956, som inledde ett politiskt töväder i hela Östeuropa, ändrades förhållandena. Rokossowski avskedades, ryska trupper sändes hem, polacker ersatte ryssar på högre poster. Armén inledde ett delvis lyckat försök att ta bort sitt skamfilade rykte. Men den turbulenta epok som kommunismen utgjorde hotade att ganska snabbt tillintetgöra dylika försök i PR-branschen. För kommunistpartiets kontroll över försvaret kvarstod, om än i minskad grad. Armén sattes också in mot arbetare som 1970 demonstrerade mot kraftiga prishöjningar. Dödsoffer krävdes i de omfattade kravallerna – bedömare fruktade till och med inbördeskrig. Demonstrationerna slogs ned, delvis med hjälp av armén, men främst av regimens hatade milisförband och säkerhetspolis. Den dåvarande försvarsministern Wojciech Jaruzelski deklarerade att armén i fortsättningen inte skulle agera som polisstyrka. Han höll sitt ord när nya prisökningar annonserades både 1976 och 1980. Regimen fick omgående slå till reträtt, delvis som en följd av arméledningens vägran att solka sina händer i gatustrider mot civila. Jaruzelski blev uppskattad i breda folklager. I oktober 1981 blev han ordförande för landets kommunistparti.


Fortsatt politisk oro

Mycket tack vare Jaruzelski växte arméns prestige vid denna tid. I en opinionsundersökning från våren 1981, där polackerna ombads ange de institutioner de hade förtroende för, omnämnde hela 89 procent armén. Över 90 procent av den polska befolkningen hade förtroende för katolska kyrkan och fackföreningen Solidaritet. Enbart 32 procent uttalade stöd för kommunistpartiet.

Desto större blev chocken då samme Jaruzelski satte in samma armé mot landets befolkning den 13 december 1981. Då proklamerades militärt undantagstillstånd och under några veckors tid lamslogs landet. Orsakerna till militärkuppen låg djupt i den polska efterkrigshistorien. Utvecklingen av den fria fackföreningen Solidaritet och landets hotande ekonomiska kollaps angav Jaruzelski som de främsta orsakerna till nödläget. I mera förtäckta ordalag antydde han att polackerna själva måste lösa sina problem, annars hotade den store grannen i öster göra det åt dem.

Militären ersätter partiet

Jaruzelski lyckades sätta landet i ett psykologiskt chocktillstånd. Man internerade regimkritiker, men även korrupta och inkompetenta partibyråkrater. Antalet dödsoffer under kuppdagarna uppgick till cirka ett tjugotal, mestadels strejkande arbetare.





Den första polska divisionen i Röda armén fick sitt elddop i slaget vid
Lenino den 12 oktober 1943.

 

Jaruzelskis kupp var ett försök av det moraliskt bankrutta kommunistpartet att återta sin ledande roll. Det gick nu inte. De idéer som Lech Walesa och Solidaritet representerade hade segrat i folkmedvetandet. Vad Jaruzelski gjorde var att uppskjuta deras definitiva genombrott, detta på grund av det kalla krigets geopolitiska realiteter.


 

Det minst onda alternativet?

Jaruzelski trodde antagligen ärligt att han räddade landet genom kuppen. Alternativen var, som han såg det, båda lika osmakliga sovjetisk invasion eller inbördeskrig. För sent insåg han att partiets ledande roll var förbi.



Polska elitsoldater ur pommerska fallskärmsdivisionen vid en
besöksdag på 1960-talet.


När nya storstrejker drabbade landet 1988-89 och krav om demokrati åter växte sig starka, hade Jaruzelski ändrat inställning. Han hade åter kunnat använda armén, men valde i stället förhandlingar med Solidaritet och katolska kyrkan. Han medverkade till att kommunistpartiet sommaren 1989 led ett förödmjukande nederlag i fria val.

General Jaruzelski har bett polackerna om ursäkt för de dödsoffer som krävdes 1981. Han har dock inte ångrat kuppen, utan fortsatt hävda att det var den minst onda utvägen. Han bar ofta solglasögon på grund av en ögonsjukdom. I västerländsk press jämfördes Jaruzelski med sydamerikanska diktatorer. Man kan säga mycket om Wojciech Jaruzelski, men någon Pinochet var han inte.

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!