AV PATRIK NILSSON


Pirater, sjörövare, kapare, buckanjärer, korsarer – kanske begrepp man i första hand förknippar med namn som Kapten Kidd, Svartskägg, Morgan och Jean Bart. Kanske har man läst om hur sir Francis Drake plundrade spanska silverfl ottan som nedtyngd av Sydamerikas rikedomar till slut hamnade i England. Kanske fl era av oss har förfasats över vilda berättelser om hjärtan som slits ur kroppen på fredliga sjöfarare och hur andra tvingas gå på plankan i hajrika karibiska vatten, om nedgrävda skatter och hemliga kartor. Men sjörövare kan, efter att man läst ”Lasse i Gatan”, förknippas med andra än Errol Flynn och Long John Silver.

 



En bild av strid till sjöss före ångan och stålet. Den luggslitna besättningen står redo vid kanonerna, de oftast adliga officerarna är beredda med eldkommandot. Fartygen representerar ett grundsnitt av det dåvarande samhället - som kapare hade de alla en chans att tillvälla sig en mindre förmögenhet - om de överlevde.


Sanningen är att fartyg plundrades lite varstans i världen, och inte minst Sverige har tidvis haft en mycket lukrativ och omfattande piratverksamhet. Faktum är att våra arkivhyllor dignar under lådor fullproppade med dokument kring svenskt sjöröveri från sen medeltid och framåt. Dessa dokumentsamlingar söker fortfarande sina läsare. Allt sedan vikingatiden har oöverskådliga mängder fartyg löpt ut från svenska hamnar fullastade med män och vapen med ett enda syfte: att borda, plundra och hemföra välmående handelsfartyg. Lasse i Gatan lyfter på locket för två av dem: Lars och Ingela Gatenhjelm – de största kapare landet känner.


sverige nära undergången

– kaparna seglar ut Under hela stora nordiska kriget använde man sig på alla sidor flitigt av pirater i statlig tjänst, så kallade ”kapare”. Vad som skilde en kapare från en alltigenom kriminell sjörövare var en pappers-
lapp, ett kungligt intyg på att kaptenen var en statligt sanktionerad pirat som enbart skulle angripa fientliga farkoster, medan neutrala och allierade fick segla vidare. Med kaparbrev var man landshjälte, utan detta dokument väntade repet. Den gamla historien om den antike sjöbusen som blev uppbringad av Alexander den store beskriver det nästan bäst: På frågan varför han ägnar sig åt piratverksamhet blev det fräcka svaret: ”Jag har ett skepp och man kallar mig sjörövare, men du har en flotta och dig kallar man kejsare!”

När krigets framgångar vände till nederlag för de svenska vapnen 1709 och kriget hårdnade till blodiga försvarsstrider sällade sig Danmark-Norge åter till fiendens led, snart följt av flera tyska stater. När även Storbritannien visade allt större fientlighet blev det marina strategiska läget närmast katastrofalt. Finanserna var redan usla och både armén och marinen slogs med tomma plånböcker med ryggen mot väggen. I det här läget startade svenska redare ett omfattande kaparkrig både i Österjön och Nordsjön, och snart fram trädde en kaparkung av stora mått: Lars Gatenhjelm från Onsala socken i norra Halland.

lasse i gatan

Lars Gatenhjelm, populärt kallad Lasse i Gatan, är en legend i den svenska historien. Många myter är inte sanna, men verkligheten visar sig vara om möjligt ännu mer spännande.

Redan tidigt gick Gatenhjelm till sjöss som kapten, och han gjorde det med framgång. Fångst lades till fångst och fartyg och last fördes till Göteborg där amiralitetsrätten förvandlades till en ”prisdomstol” för att via försäljning omsätta bytet till kontanter som skulle fördelas mellan ägaren, besättningen och staten. Gatenhjelm kunde utöka verksamheten med fler och fler kaparskepp. Både vad gäller organisationens storlek och verksamhetens omfattning blev han raskt Sveriges störste och mest framgångsrike kapare. När de baltiska hamnarna erövrades av ryssarna under det tidiga 1710-talet blev även den jättelika västhandeln på Baltikum intressant byte. De stora handelsnationerna, de neutrala Nederländerna och Storbritannien samt det allierade Frankrike, började utsättas för en mycket närgången uppvaktning. Danska och ryska fartyg angreps direkt. Sjömakterna kontrade genom att segla i konvoj, svenskarna svarade med större enheter. Ibland kunde till och med hela västkusteskadern ge sig ut på kaparräd.

Gatenhjelm och hans kaptener blev något av havets vargar, vare sig de jagade i flock eller ensamma. Vid ett tillfälle lade sig ett svenskt fartyg i en konvoj och seglade lugnt med den in i Engelska kanalen under falsk flagg. När ett danskt fartyg nådde, trodde de, lugnt vatten och avvek med destination Amerika slog kaparen till. Under vissa perioder utbröt i det närmaste anarki, som när ett engelskt fartyg låg i Stockholms hamn. Utan någon som helst respekt för lag och rätt slog kaparna till, beslagtog fartyget och sålde lasten. Besättningen protesterade förgäves.

Gatenhjelm samarbetade med kronan, fick låna marinens fregatter och båtsmän, kvitterade ut stora mängder vapen och kunde rusta en allt större eskader. Som om inte det räckte byggde han i rask takt egna fartyg eller inlemmade de prisgivna offren i sin sjörövareskader. Samtidigt gick flera kapare som transportfartyg på lediga stunder.

Naturligtvis finns i rekvisitan även en nedgrävd skatt, ett parti smuggelgods som skulle till kontinenten, men som när det kom till kronans öron snabbt fick grävas ned i en gödselstack. Det var inte värre än att kronans folk snabbt kunde gräva fram den igen och domstol hotade. Vid den tiden var Gatenhjelm – tack vare sina enorma vinster som fördelades på lämpligt sätt – i det närmaste orörbar. Höga militärer intervenerade och verksamheten fortsatte med oförminskad styrka.

små skurkar och stora

En av Gatenhjelms mest hämningslösa kaparkaptenerna, John Nocross, gick så långt att han på eget iniativ försökte sig på en kidnappning av den danske kronprinsen och gömde sig och sitt band under en bro utanför slottet Charlottenlund. Som tur var, förmodligen både för Gatenhjelm och regeringen, misslyckades kuppen. De internationella konsekvenserna hade troligen blivit ohanterbara.

En av de mer sällsamma historierna kan tyckas vara att ett av tidens största piratnästen, Madagaskar, skickade förhandlare till Norden för att inkorporera sin piratflotta, 60 flaggor stark, med den svenska marinen och stationera tusentals tvättäkta sjörövare i Göteborg. De behövde kaparbrev och Sverige fartyg. Planerna strandade efter Karl XII:s död, men åtminstone en rovriddare seglade som kapten på en svensk kapare i Nordsjön.

Kaperiets vinster kan bäst beskrivas genom vad landsmän att det inte var mödan värt. Kaperiet hade genererat sådan enorm profit att de skyldiga skulle kunna muta sig ur vilken domstol det än månde vara!




Sjökriget under Karl XII:s tid var fyllt med dramatik. Kungen försökte ingjuta samma inställning hos marinen som i armén. Strid i alla lägen, oavsett oddsen. Den 28 juli 1704 tog det sig märkliga uttryck när en stor engelsk flottstyrka krävde att Gustav Psilander ombord på Öland skulle salutera den engelska flaggan. Psilander råvägrade. Resultatet blev en häftig strid där nio engelska fartyg under fyra timmars strid utanför Orford Ness lyckades skjuta Öland sönder och samman. Psilander belönades med adelsskap av Karl XII för sitt tilltag.

 

stor militär betydelse

Kaperiet fick stor militär betydelse. Förutom att havets vargar slog till mot viktiga leveranser av råvaror för fiendens militärmakt och befolkning, så fick även marinen i sin reguljära verksamhet största hjälp av Gatenhjelm. När danska flottan angrep Göteborg 1717 låg kaparfregatterna i hamninloppet och stäckte danskarnas förhoppningar. När den ryska galärflottan äntligen upphanns vid Ledsund i Ålands skärgård och dyrt fick betala för åratal av skövling, då ingick en av Gatenhjelms fregatter i styrkan. När Karl XII skulle invadera Norge 1718 gick kaparfartygen i skytteltrafik mellan Göteborg och Strömstad som transportfartyg. Genom att tidvis skära av förbinror att minst 156 fartyg vid något tillfälle deltog i det svenska kaperiet, otroliga antal, och närmare en tredjedel av dem tillhörde Gatenhjelmkoncernen, så får man en uppfattning om verksamhetens enorma omfattning.

Eld och vatten. Elementen kunde snabbt förvandlas till en dödsbringande fiende under stormaktstidens sjöstrider. Det fanns ingenstans att fly, ingenstans att gömma sig. 

 

kapardrottningen

Redan tidigt framkom att Lars led av en svår sjukdom. Han tvingades iland och ledde operationerna från Göteborg. Han dog 1718, endast 29 år gammal. Ändå fortsätter kaparkoncernen Gatenhjelm sin verksamhet, den kanske till och med ökade i intensitet och blev ännu fräckare. Den 17 oktober 1718 vaknade Köpenhamnsborna av att en svensk kapare hade gått igenom de danska spärrarna, seglat rätt in i en av världens större örlogsbaser och mitt i en brittisk-nederländsk konvoj kapat ett danskt fartyg och åter försvunnit till havs. En omedveten tanke går till ubåtskaptenen Günter Prien och räden vid Scapa Flow 1939.

Verksamheten hade tagits över av den unga men iskalla änkan Ingela Gatenhjelm, som troligen hade varit hjärnan bakom operationerna redan under Lars senare sjukdomsperiod. Nu framträder hon som en kapardrottning av rang.

Tämligen okänd i historieböckerna höll hon i rodret när kaperiet i det närmaste blev den utfattiga marinens största verksamhet. Hon gifte om sig med en korpral ur Karl XII:s legendariska drabantkår och hennes kapare gick fram med sådan hänsynslöshet att till och med svenska handelsfartyg som seglade under utländsk flagg för att undvika danska och ryska marinen, erövrades. När stämningarna började inkomma från när och fjärran hade hon mage att presentera sig som ”wärnlös” änka. Man kan nästan inte tro att det var en av hennes kaptener som till och med bordade den reguljära postbåten mellan de neutrala Nederländerna och Storbritannien, bestal och torterade besättningen och som krona på verket satte sig och läste konung Georg I:s korrespondens.





När Ryssarna bröt fram i Finska viken ställdes den svenska marinen inför ett oväntat tvåfrontskrig. Samtidigt som man måste hålla en stark högsjöflotta redo för att behärska förbindelserna över Östersjön och hålla danska invasionsplaner i schack måste man möta en allt starkare rysk skärgårdsflotta. 1714 lyckades en gigantisk övermakt besegra Elefanten under en blodig strid vid Hangö - ryssarna kunde nu nå det svenska kärnlandet med en veritabel mordbrännarflotta. Först efter många år kom svenskarna åt den ryska skärgårdsflottan i öppen sjö - i eskadern ingick bland annat Gatenhjelms kapare.

 

Eld och vatten

Elementen kunde snabbt förvandlas till en dödsbringande fiende under stormaktstidens sjöstrider. Det fanns ingenstans att fly, ingenstans att gömma sig. Trots kungliga påbud att hålla sig på rätt sida Doggers bank började svenskarna slå mot mål både i Engelska kanalen och mellan de brittiska öarna. För att få upp tempot och undvika skattmasen kunde de dessutom segla med sina priser till franska hamnar. Med andra ord, gränsen mellan kaperi och sjöröveri var med råge överskriden. Sjömakterna svarade med ramaskri, bojkotter och öppna krigshandlingar. Rättvisans kvarnar hann knappast börja mala förrän Karl XII uttryckligen lade ned alla försök till undersökningar. Kapardrottningen fick fortsätta, den karolinska krigföringen hade i mycket blivit beroende på nästa inkomst i form av ett kapat fartyg.


gatenhjelmarnas fiende nr 1

Samtidigt med Lasse i Gatans framgångar växte en legend fram i fiendens led. Den våghalsige norske kaparen Peder Wessel, som till följd av sina äventyrliga framgångar adlades Tordenskjold. Han blev utan tvekan det svenska kaperiets värste fiende, men han kunde aldrig besegra svenskarna helt. 1716 ödelade han i en djärv räd den svenska transportflottan med förnödenheter till Karl XII i Norge. Svenskarna tvingades överge fälttåget till följd av proviantbrist. 1719 erövrade han Marstrand. Men hans försök att överraskande krossa Gatenhjelms kaparflotta i Göteborg misslyckades. Tordenskjold dog som han hade levt – i duell med en svensk officer 1720. 


 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT! Lars Gyllenhaal är en välkänd militärhistorisk författare med ett särkilt intresse för pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid.

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!