AV FIL.DR. MATS  HELLSTENIUS

Under närmare hundratalet år inkallades tiotusentals efter tiotusentals unga män till ungefär ett års värnpliktstjänstgöring. Det blev något av en modern övergångsrit, ynglingen skulle förvandlas till man. Militärtjänsten skilde sig radikalt från det vardagliga livet och verksamheten på hemorten. Vid sidan av den militära och vapenanknutna utbildningen knöts ett nära kamratskap mellan de inkallade medan flickvännerna hemma ofta gjorde slut.


Men nu har den allmänna värnplikten har gjort sitt enligt olika försvarsdebattörer och politiker. Den tidigare försvarsministern, moderaten Mikael Odenberg, uttryckte exempelvis i intervjuer våren 2007 att den obligatoriska värnpliktstjänstgöringen kunde avskaffas i fredstid. Ministern fick stöd av folkpartisten och ledamoten i försvarsutskottet, Allan Widman. Även från militärt håll ifrågasätts värnpliktssystemet. Samtidigt förespråkar varken politiker eller militärer införandet av en regelrätt professionell krigsmakt. Ekvationen ter sig onekligen svår att få ihop. Värnplikten och –lagstiftningen skall behållas men inte utnyttjas. Mot denna bakgrund kan det vara intressant att kort diskutera värnpliktssystemets framväxt och funktion. Den övergripande politiska frågan är vem som skall försvara staten mot vilket hot.


HISTORIK

Genom historien har olika länders och imperiers invånare nästan alltid varit skyldiga att genomföra någon form av krigstjänst. I exempelvis det antika Sparta och Rom tjänstgjorde de fria männen som soldater i händelse av krig och konflikt. I det vikingatida Norden förekom den så kallade ledungstjänsten. Under medeltiden förespråkade den välkände italienske filosofen och maktteoretikern Niccolo Machiavelli användandet av värnpliktiga som han menade fungerade bättre än de opålitliga och ineffektiva legosoldaterna som annars dominerade krigföringen. Den holländske filosofen Baruch Spinoza och den preussiske filosofen Immanuel Kant framhöll på 16/1700-talen att värnpliktsarméer och demokrati var en förutsättning för ”den eviga freden”. Om de olika ländernas invånare själva skulle besluta om krig eller fred samt behöva utkämpa konflikterna, skulle den förnuftiga befolkningen aldrig rösta för krig. Den fransk-schweiziske upplysningsfilosofen Jean-Jaques Rosseau diskuterade medborgarnas kontraktsskyldigheter i slutet av 1700-talet. Enligt Rosseau skulle invånarna vara skyldiga att om nödvändigt försvara friheten i händelse av yttre angrepp.



Krigstjänstgöring i Sverige

Regelrätta krigstjänstordningar har förekommit sedan Gustav Vasa och Gustaf II Adolf. Någonstans kring 10 % av landets manliga befolkning skrevs ut till krigstjänst. Å ena sidan dränerade det landet på yngre och arbetsföra män. Å andra sidan hölls potentiella bråkmakare i schack genom att de enrollerades i krigsmakten. Därtill användes krigsmakten för att slå ned olika uppror och oroligheter varvid landet kunde enas. På 1600-talet införde Karl XI det så kallade indelningsverket. Systemet fungerade som en frivillig krigstjänstgöring för den enskilde individen samtidigt som det var tal om ett tvång för samhället att sätta upp, och utrusta, en soldat per rote. Varje härad skulle mobilisera kompani och varje landskap ett regemente. Som en följd av indelningsverket fick allmogen långsiktig klarhet i skatter och deras ekonomisk-politiska skyldigheter gentemot statsmakten. Därtill växte en lojal och välfungerade krigsmakt fram. För att kunna administrera systemet växte den centraliserade statsförvaltningen fram. Även om grundtanken var att krigstjänstgöringen var frivillig, var det ett sätt för lokalsamhället att kunna utnyttja lediga män utan stora
gårdar eller andra förpliktelser.

 



Indelt soldat kommer hem




Indelt soldat med gevär


VÄRNPLIKTENS GENOMBROTT

Värnplikt i modern betydelse fick sitt stora genombrott i samband med den franska revolutionen. I de krig och konflikter som följde sattes stora arméer baserade på frivilliga upp. Åren 1792 och 1793 massmobiliserades den franska befolkningen, den så kallade ”levée en masse”. År 1798 började myndigheterna registrera alla män mellan 18 och 25 år. Uppemot hälften av årsklasserna inkallades till krigstjänstgöring. Det handlade om hundratusentals personer. För första gången i världshistorien såg miljonarméer dagens ljus och de fungerade i vart fall hjälpligt. Efter de franska krigsframgångarna, framförallt segern över Preussen, hade de värnpliktiga visat vad de gick för i strid. Föga förvånande började Preussens ledande militärer, generalerna August von Gneisenau och Gerhard von Scharnhorst, skissera på ett preussiskt värnpliktssystem. Det så kallade Landwehr växte fram under 1800-talet.

 

VÄRNPLIKTEN I SVERIGE

Sveriges säkerhetspolitiska läge förändrades på ett genomgripande sätt i början av 1800-talet. I kriget mot Ryssland 1808/09 inkallades lantvärnet, en reservarmé bestående av extrautskrivna soldater. Kriget gick som bekant riktigt dåligt för Sverige som förlorade hela den östra rikshalvan, Finland. 1/3 av Sveriges yta och ¼ av befolkningen förlorades för alltid. I efterhand är det kanske svårt att förstå hur katastrofalt detta var för regeringen i Stockholm. Finland hade tillhört Sverige sedan tidig medeltid och var således, populärt uttryckt, mer svenska än Skånelandskapen som först erövrats under 1600-talet. Lantvärnets insatser i konflikten visade sig katastrofala, av 28 000 mobiliserade soldater, nästan 25 % av en årsklass, omkom uppemot ¼. De flesta omkom inte i stridshandlingar, utan som en följd av svält, sjukdomar och andra umbäranden. Förlusterna var visserligen inte högre än vad den indelta armén drabbades av i krigstid, det viktiga att notera är att det var den vanliga befolkningen som fick känna på förlusterna. Bilden av det värnpliktsbaserade lantvärnet som oövat och militärt ineffektivt slogs fast.

Under 1800-talet genomfördes emellertid flera olika reformer av den svenska krigsmakten. Trots de dystra erfarenheterna med lantvärnet infördes 1812 en lag om allmän beväringstjänstgöring. Beväringen skulle utgöra under hälften av den reguljära krigsmakten. Tjänstgöringstiden var dock begränsad till ett tiotal dagar per år. Men den tjänstgöringsskyldige soldaten hade möjlighet att köpa sig fri från värnplikten genom att leja någon annan i sitt ställe. Därtill var det nästan uteslutande personer på landsbygden som togs ut till tjänstgöring. I praktiken uttogs högst ¼ av landets manliga befolkning till tjänstgöring.  Beväringssystemet utvecklades under seklet, maximalt kom de tjänstgöringsskyldiga att fullgöra uppemot 100-talet dagar under sin militära karriär. Det sattes upp regelrätta beväringsregementen och de årliga mötena på övningshedarna, exempelvis Ladugårdsgärde i Stockholm, Axvalla utanför Skara, Sanna utanför Örebro och Ljungbyhed i Skåne, för att nämna några, utvecklade sig till större festsammankomster med dans, dryckenskap och marknadsliv förutom militärmanövrer. Ineffektiviteten i utbildningen, truppernas ålderdomliga beväpning och utrustning ifrågasattes av samtida militära debattörer. Frågan är om inte Astrid Lindgrens bild av drängen Alfred som oförstående om det militära sammanhanget exercerade beväring under en elak och skrikande korpral vid marknaden i småländska Ingamåla ligger ganska nära den historiska sanningen.


LIBERAL UTMANING

Under 1800-talet omvandlades Sverige i riktning mot ett klassamhälle. Den dominerade samhällsgruppen, den liberala borgerligheten, bestående av fabrikörer, grosshandlare och publicister, strävade efter att förnya och modernisera landet. Målsättningen var näringsfrihet och ökat politiskt inflytande. Adelns och kungamaktens privilegier skulle avskaffas, ståndsriksdagen skulle ersättas av ett modernt tvåkammarparlament efter engelsk förebild. Självklart skulle även krigsmakten reformeras och tankarna från den franska revolutionen aktualiserades. I Sverige och det övriga Europa hade krigsmakterna använts för att kuva oroligheterna och revolutionsförsöken 1848, så makten över våldet var en central politisk fråga. De liberala grupperingarna strävade därför efter att införa ett folkförsvar baserat på någon form av värnplikt. Tankarna från Immanuel Kant gick igen. Sitt praktiska genombrott fick idén i bildandet av landets första frivilliga försvarsorganisation; skarpskytterörelsen. Tanken var att den vanlige medborgaren skulle genomföra kortare militärträning på hemorten och att trupperna skulle fungera som ett slags hemvärn. För att garantera folklig förankring och demokrati stadgades att befälen skulle väljas av trupperna. På kort tid växte det upp en nästan 40 000 man stark milisrörelse i Sverige med början på 1860-talet. Den reguljära krigsmakten tolererade skarpskyttarna och inlemmade dem småningom i krigsmakten. Bägge grupper hade samma fiendebild; Ryssland. Med hjälp av skarpskytteverksamheten som ett kraftfullt påtryckningsmedel säkrades reformeringen av riksdagen. År 1866 ersattes ståndsriksdagen av en tvåkammarriksdag. Rösträtten utökades även om det inte var tal om demokrati i modern mening. Ytterligare en tanke bakom skarpskytteförsvaret var kostnadseffektiviteten. Istället för att tvingas genomföra längre krigstjänstgöring långt ifrån hemorten, skulle medborgarsoldaten kunna fullgöra sin tjänstgöring på helger och övrig ledig tid. Därtill kombinerades skarpskytteverksamheten med ett moraliskt reformprogram. Målet var att minska det omfattande superiet och att väcka intresset för fysisk träning. Linggymnastiken blev på modet. Även landets skolungdomar skulle tränas och övas militärt. Inom kort infördes skytte och exercis på schemat i skolan. Tankarna på ett folkförsvar föll dock inom kort tid. De tysk-preussiska krigsframgångarna i kriget mot Frankrike 1870/71 visade att endast topptränade arméer fungerade i strid och att det krävdes minst något års utbildning av de enskilda soldaterna. Industrialismens tekniska framsteg gjorde också sin entré inom militären. Nya och högeffektiva vapen som bakladdningsgevär, kulsprutor, långskjutande artilleri med spränggranater präglade den moderna krigföringen. Den indelte svenske soldaten framstod som hopplöst omodern och ineffektiv, för att inte tala om beväringen eller skarpskytten.


Nya tider

1904/05-års rysk-japanska krig visade återigen tydligt på behovet av motiverade, utbildade och välutrustade trupper. Rysslands nederlag, den europeiska stormakt som sedan napoleonkrigen dominerat maktpolitiken, chockerade världen. Att ett asiatiskt folkslag i grunden lyckades besegra vita européer sände stötvågor i samhället och militäretablissemanget. Behovet av att modernisera och effektivisera, för att inte tala om att numerärt utöka, den svenska krigsmakten var skriande. Med början 1901 genomdrevs därför olika värnpliktslagar i Sverige. I utbyte mot en genomgripande reformering av skattesystemet infördes en årslång värnplikt. Enkelt uttryckt avskaffades de så kallade grundskatterna på fast egendom i utbyte mot ett proportionellt skattesystem. Ytterligare en eftergift från politisk sida var utökandet av rösträtten. Opinionens slagord löd; en man, en röst, ett gevär. År 1909 reformerades valsystemet och allmän manlig rösträtt, om än med inkomstrestriktioner, infördes. Utvecklingen var likartad över hela Europa. Jättearméer med miljoner värnpliktiga växte fram i Ryssland, Preussen, Österrike-Ungern och Frankrike. Övriga länder följde patrull så gott de orkade.

 

NY FÖRSVARSSTRATEGI

Som en följd av värnpliktssystemet fick Sverige en betydligt större försvarsmakt och landets försvarsdoktrin förändrades. Från att under 1800-talet ha hyllat centralförsvarsdoktrinen, som gick ut på att de anfallande fientliga styrkorna skulle släppas långt in i landet innan de svenska trupperna gick till motangrepp mot tross- och försörjningslinjer, lanserades istället tankarna om periferiförsvaret. Nu skulle landet försvaras direkt vid gränsen. Övre Norrland med de strategiska malmtillgångarna skulle skyddas och Bodens fästning blev den militära centralorten. Även flottan moderniserades och expanderade. Ett flertal pansarbåtar, med fartyget HMS Sverige i spetsen, byggdes under första världskrigets inledande år. Byggnationen hade föregåtts av en infekterad politisk strid som mynnade ut i det så kallade bondetåget till Stockholm 1914, då Gustaf V fällde de sedermera berömda uttalandena om sitt folk och sitt försvar vilket fick den liberala statsministern Karl Staaf att inlämna sin regerings avskedsansökan.

 

Vpl-linje



Framgångsrikt försvar

Införandet av allmän värnplikt visade sig framgångsrikt. Under såväl första som andra världskriget mobiliserades miljontals svenska soldater. Landets starka försvar bidrog tvivels utan till säkrandet av neutraliteten och freden, oavsett om politiken i efterhand har beskyllts för att ha varit omoralisk. Värnplikten fortlevde efter andra världskriget och Sveriges militära försvar var mycket starkt. Under några år på 1950- och 1960-talen räknades landets flygvapen till världens kraftfullaste. Periferiförsvarsdoktrinen låg fast, landet skulle försvaras vid gränsen. Värnplikten och det starka försvaret ansågs garantera landets möjlighet att stå utanför de militära allianserna och blocken i det kalla kriget. Den officiella säkerhetspolitiska doktrinen löd alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig. Krigsplaneringen gick ut på den så kallade marginalförsvaret med det grundläggande antagandet att Sverige inte skulle stå som huvudmål för en massiv invasion utan att invaderande stormakt, i praktiken Sovjetunionen och Warszawapakten, endast skulle kunna avsätta begränsade resurser för ett krigsfall mot Sverige. Centraleuropa räknades som den sannolika krigsskådeplatsen i händelse av en öst-väst konfrontation. För att säkra landets försvarsförmåga och oberoende sjösattes mängder av vapentekniska forskningsprogram och krigsmaterielindustrin byggdes ut i stor skala. I strid med den offentliga retoriken inleddes också ett nära försvars- och underrättelsesamarbete med USA och övriga västmakter. För USA var det av stor vikt att ha ett militärt starkt Sverige som en buffert mot sovjetiska anfall västerut riktade mot Nordsjön och Atlanten. Amerikanska u-båtar var grupperade i Nordsjön för att garantera andraslagsförmågan med kärnvapen om det kontinentala Amerika anfölls.

 

Militär-civila relationer

Frågan om värnpliktens införande skulle medföra en militarisering av samhället eller om krigsmakten skulle civiliseras är inte helt lätt att besvara. Ett område som i grunden förändrades som en följd av värnpliktens införande var den militära rättskipningen. Av tradition hade de svenska militärlagarna, i likhet med övriga europeiska länders, varit enormt stränga. Prygel, stympning och avrättningar hörde till vardagen inom det militära livet sedan medeltiden. Den enormt stränga disciplinen skulle förhindra myteri och garantera att trupperna lydde order i strid. Det krävdes kadaverdisciplin för att få trupperna att fungera i de stora slagfältsformationerna, i synnerhet som det fientliga artilleriet och kavalleriet ständigt utsatte infanteriet för angrepp. Fientlig eld kunde riva upp stora luckor i förbanden som kunde tvingas utstå denna beskjutning i timmar innan de fick marschorder. Långt in på 1800-talet var prygel ett tillåtet straff som kunde utmätas för slarv, försumlighet eller andra misstag. På ett likartat sätt kunde fängelsestraff utdömas av befäl. Det skall inte förglömmas att de militära fängelserna inte var lika bekväma som dagens. Svält och sjukdomar som tuberkulos åtföljde fängelsevistelser som därmed kunde märka soldaten livet ut. De drakoniska militärlagarna ersattes med en modernare lagstiftning som en följd av den allmänna värnpliktens införande. Arreststraffet inom regementet blev regeln och det avskaffades inte förrän 1973 då det ersattes av det så kallade kompaniförbudet. Överhuvudtaget användes betydligt mindre våld och okvädningsord gentemot de värnpliktiga soldaterna jämfört med det tidigare systemet. Det var helt enkelt otänkbart att officerarna skulle få härja med de inkallade soldaterna på samma sätt som de kunnat göra med professionella trupper. De inkallade soldaterna som kom från alla tänkbara miljöer och hade ett genuint stöd av det civila samhället i händelse av konflikt med militärmakten. Icke desto mindre reagerade värnpliktiga i slutet av 1960-talet på vad de uppfattade som missförhållanden och den så kallade värnpliktsrörelsen växte fram. Sedan 1969 avhålls årliga värnpliktsriksdagar och –konferenser där de inkallade kan ge uttryck åt sina synpunkter och önskemål.

Visserligen var grundtanken med den allmänna värnplikten att alla ynglingar skulle genomföra sin militärtjänst, men det var svårt att omsätta målsättningen i praktiken. Under 1800-talet hade de som inte önskade genomföra tjänstgöringen, oavsett skäl, kunnat leja någon att tjänstgöra i sitt ställe, förutsatt att man förfogade över tillräckligt med pengar och kunde hitta en kandidat. Oviljan att genomföra beväringstjänstgöringen har framförts som en kraftigt bidragande orsak till USA-emigrationen från 1870-talet och framåt. I olika härordningar under 1800-talet återfanns visserligen skrivningar om att den tjänstgöringsskyldigt kunde befrias i händelse av särskilda och ömmande omständigheter, men det gällde bara i händelse av att den tjänstgöringsskyldige måste tjänstgöra på exempelvis hemgården. I samband med första världskriget befriades vissa kristna från skyldigheten att bära vapen och tjänstgöra vid stridande förband. De tjänstgjorde istället vid sjukvårdsenheter och det var inte tal om att slippa tjänstgöringen som sådan. På 1920-talet reglerades frågan och en typ av vapenfritjänstgöring för ”samvetsömma” infördes. Men vapenfritjänstgöringen gällde bara för kristna. Ungsocialister och andra vänsteraktivister som förespråkade vapenvägran fick varken folkligt eller politiskt stöd. Inte ens socialdemokraterna, som i början av 1900-talet motsatt sig värnplikten och den militarisering av samhället som föregick första världskriget, ville ändra på den politiska borgfreden kring tjänstgöringsskyldigheten. Det bör tilläggas att socialdemokraterna såg värnplikten som en garanti för det folkliga inflytandet över, och kontrollen av, krigsmakten. Med andra ord återspeglade sig Kants tankar om den demokratiska freden samt skarpskyttarnas målsättning återigen i den politiska historien. Trots att möjligheterna till att genomföra vapenfritjänstgöring inom värnpliktssystemet liberaliserades genomgripande under 1960- och 1970-talen var det sällan mer än 5 % som inte önskade genomföra den traditionella värnplikten. Tjänstgöringsskyldigheten och –förutsättningarna har förändrats över tid. År 1975 tillsattes en kommitté som skulle utreda möjligheten av att anställa kvinnor i försvaret. Kvinnor fick på 1980-talet anställas som officerare, men då inom icke-stridande enheter. Därefter har utvecklingen gått snabbt och 1989 fick kvinnor tillträde till alla yrkesområden inom försvarsmakten. Kvinnor har idag lika möjlighet som män att fullgöra värnplikten och de tjänstgör under samma villkor. Än så länge måste kvinnor dock begära att få mönstra till värnpliktstjänstgöring. Under tiden fram till det kalla krigets slut inkallades i praktiken samtliga män till tjänstgöring, det rörde sig om 30-50 000 personer årligen. Men efter 1989 har antalet värnpliktiga minskat radikalt i samband med försvarsmaktens krympande kostym. I dagsläget väljs endast de mest lämpade ut till tjänstgöring och det rör sig inte om mer än cirka 5 000 personer årligen. Det tidigare invasionsförsvaret har nedmonterats till fördel för ett högteknologiskt försvar med mindre och lättrörliga enheter. Även om det inte sägs öppet omvandlas försvaret i riktning mot en professionell armé. Den värnpliktige knyts till sin tjänst med hjälp av kontrakt och utlandstjänstgöring inom ramen för FN:s eller NATO:s insatser börjar bli obligatoriska.

 

Du har väl inte missat SMB:s kostnadsfria nyhetsbrev? Direkt i din e-post!

Nyhetsbrevet Krigsmyter

Krigsmyter

Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande militärhistoriska fakta om andra världskriget! Via det kostnadsfria nyhetbrevet Krigsmyter tar du del av tidigare stängda och hemliga krigsarkiv vilka avslöjar okända och oväntade militärhistoriska upptäckter om Andra Världskriget.

Nyhetsbrevet MILITÄRT!

MILITÄRT!

Vill du följa med i det senaste om aktuella militära händelser, vapen och förband? Anmäl dig då till det kostnadsfria nyhetsbrevet MILITÄRT!
Sergant Per Wallin guidar dig genom pansar, elitförband och svenska krigsdeltagare i modern tid. Läs mer, klicka på länken nedan!

Nyhetsbrevet Stormaktstid

Stormaktstid

Det kostnadsfria nyhetsbrevet Stormaktstid tar dig med på små färder bakåt i tiden, och låter krutröken tätna kring viktiga, spännande och avgörande händelser under den mest dramatiska perioden i Sveriges historia. Slagfältsarkeolog Bo Knarrström levererar lättlästa och tankeväckande artiklar direkt till din e-post!